hennes tanke återstod numera blott ett enda medel: det var att vända sig till polisministern, hvilken hon myckdt väl kände och på hvars tystlåtenhet man fullkomligt kunde Chevalier de Lussan gillade icke denna igt. Polisens hemlighet är icke längre någon hemlighet,, försäkrade han. Hvad som idag anförtros åt polisministern upprepas i morgon för konungen, ministrarne, deras förtrogne; derefter för lakejer och tidningsskrifvare; slutligen får hela Paris veta det och Gud vet! hvilka utstofferingar saken då får. För att säga min tanke, fruktar jag numera ingen-; ting sedan jag blifvit öfvertygad att fru dej Villeneuve ej hämnats de begge barnens uppstudsighet. Fyra personer försvinna ej på detta sätt utan att till slut gifva sig tillkänna, Philip förstår min oro; jag väntar med det första få. .. I detta ögonblick inträdde en lakej och underrättade herr de Lussan att fruntimret som var i hans sällskap, önskade tala med honom. Hvad vill det säga? sade chevalieren, hvilken alldeles glömt bort mötet med dansösen, jag har ingen i sällskap, jag har kommit hit alldeles ensam., Än jag då, chevalier, än jag då? frågade en silfverklingande röst bakom honom. Det var Sylvia Florival som obemärkt smugit sig in-i salongen. I. BREFVET. Dansösens inträde syntes hos de närvarande åstadkonima såmma verkan som ett medusahufvuds. Fru de Villeneuve kunde ej få ett ord öfver sina läppar; chevalieren, tillintetgjord af så mycken djerfhet, betraktade hen: e försagd; till och med abbedissan, hvilken ej förstod huru djerft detta besök verkligen var, kastade stolta blickar på den lättsinniga unga flickan. Sylvia förskräcktes ej i början öfver detta kalla emottagande, utan log alltjemt. Säkert