Aftonbladet – 15 mars 1855, sida 3

annan nation, men att ban endast i den tron, att det ieke gafs nägra naturhinder hvilka sätta en gränsför mr Shaffners landsmäns geni och praktiska duglighet, beviljat de sökta patenterna. : — En norsk matros, som för någon tid se dan var inställd på poliskammaren i Christiania såsom saker till åtskilliga inbrott på fartyg i Christiania hamn, -höllefter förhörets slut följande tal till polismästaren : : Tycker ni det är kuriöst, att jag, inte mer än jag har farit till sjös, kunde få sä stor hyra i England och Amerika? Sätt mig på hvad slags skuta ni vill; på barkskepp, på brigg, på skonert eller på slup. Pröfva mig i styrning och segling, på däcket, i masterna eller på 1årna; kan någon matros till rors hålla en skuta styfvare upp mot vinden än jag, finnes det en matros, som lärer mig ett stick i ett segel, eller kan någon komma och säga att han kan klandra mig i att gå till väders och fullgöra mina saker der, antingen det är storm eller sjögång eller regn eller sliogring, då skall den få gå (han gjorde här en rask rörelsemed ena handen tvärt öfver strupen). Det är dumt af mig att stå här och predika mitt eget pris, och ni kan tro hvad ni vill, men jag tror ätniinstone att jag gör min sak till-sjös så bra som någon matros, om han också har farit aldrig så länge. Det är geniet det, såsom det kallas hos oss till sjös, som gör det, och folkslaget också, och alla så säga de, att jag har geni för sjön, och. af det rätta folkslaget är jag ocksä, för si jag är norrman och jag har legat på skutorna på Björviken så långt jag kan minnas tillbaka. Ni kän tro mig om ni vill, men det är sannt hvad jag säger, och ljuga är det jag minst förmår: det finnes mängen liten norsk jungman om 16 eller 18 år, som bara gjort ett par resor, men om det kommer an på skarpskärning så tro mej! trugar han gamla engelska matroser ut med sig i båt eller upp i taklaget i härdt väder. När engelsmannen blir våt han, så står han der, han, antingen vattnet är salt eller sött och antingen det kommer nedifrån eller uppifrån, men norrmannen han märker just som inte till det, han, när han är varm i näfvarne af friskt arbete. Det har jag då hört mången norsk matros säga, att det ofta har händt, att han inte har haft en torr tråd på kroppen, men att arbetet har varit så friskt, att han inte haft tid till att lägga märke på det, förra han åter varit torr igen. Då har det just som dragit efter med ho: nom, så han kan minnas det. Men engelsmannen, ban skubbar sig, hån, om det regnar när han är i hamn, och är han på sjön och blir vät der, så antingen så står han der, han, eller också så går han rent af från däcket, han, och ned iluckorna, ja kanske vackert till kojs med. Derför är det icke att undra på, att den engelska och amerikanska kaptenen är så hetsig efter norrmannen som han är. Ja bevars, det är ju nästan detsamma med svensken också, och derför är det också mycket, som norrmannen och svensken rymmer så mycket i England och Amerika. Knappt har en kommit i land, så konmer den ena hyrbasen efter den andra. Den ena bjur större hyra än den andrå och så locka och locka de en så — och super en kanske full till och med och så går det som det går. Hvar jag har gjort af alla rengarne jag har förtjenat? Om jag har supit opp dem, efter jag har haft fri kost och logis ombord? Nej jag kan icke säga det, jag har det icke för min egen del. Mena ni kan tro; det är icke så godt i främmande land. Jag har icke varit sä mycket bland engelsmannen, att jag är god för att tala -bans språk riktigt; och när jag derför träftade en Svensk eller eh dansk på den tiden då jag var ute, så var det jast som jag träffade på folk af min egen slägt, och sä mäste jag traktera. Ja, om det till och med bsra var en engelsman, som var litet blid, så mäste jag fram med. pengarne, och när jag så har fått en snapps i luf-. van — för jag är klen ska jag säge till att täla bränvin — sä har-jag sånt, sinne, at jag vill traktera alla jag ser. Dessutom år det fasligt dyrt att iefva bland engelsmannen och amerikanarn. Hyrbasen, som skaffade mig hyran der borta i Quebeck, mäste jag betala 6 f, och i England måste jag betala 2 engelska-skilling om. dagen för kost och logis. iDå jag komfrån England till Amerika fick jag-en 100 spdr, i norska pengar, det sar allt det jag fick loch så gick nägot till kläder och mycket till traktering. Hade jag rådt mig sjelf, så hade. jag aldrig kommit till Norge mera; men dängtan vann: på mig, så jag mäste Hem igen, fest jag kundetro, det skulle gå som det gicks, Ja, om det hade kostat lifvet, så hade jag mäst hem igen, ty längtan var för gruflig. — Ben stora expositionen i Paris, Då blommör och andra hortikultorens alster, i dhseende till deras ömtålighet och förgänglighet, icke kunna få plats vid den allmänna franska expositionen i år, har fratska regeringen lemnat tillåtelse ät kejserliga hortikulturskliskapet i Paris att af nämmde produkter föranstälta en särskild stadigvarande exposition från den 1 Maj till den 31 Oktober. TI följd häraf har sällskapet lätit utgäå eh uppmaning till hortikulturens ävner, sä väl i Franokrike som utlandet, att mederka till att göra nämde växtexposition så intressant som möjligt. På Elyseiska fälten kominer en rymlig plats att utses, der drifhus och andra för ändamälet nödige, byggvader skola uppföras, och der allasädana artiklar som hafva något såmband med hörtikulturen komma att emottagas; äfven kommå prisbelöningar att utfästas för de alster som deraf kupa dömmss förtjenta. Hortikulturens vänner och idkare hafva fått uppmaning att så fort som möjligt skicka förteckningar på de produkter de ämna insända, jexte uppgift på tiden då detta kommer att ske, och slutligen att meddela sådana råd och notiser som kunna synas dem vara af vigt. .