Aftonbladet – 15 mars 1855, sida 2

barn, min sköna, min ljufva Thåeröse... Hvar är hon nu?... Sjuk, kanske död! Och fru de Villeneuve dölde sitt tårdränkta änsigte i sin näsduk. Se så, min vän, hvad har det blifvit utaf den vanliga karaktersstyrka ni hittills visat? Ni återfinner nog Theråse; det svåraste gom kunde hända vore, att den unga flickan nödgades taga slöjan., Ja, till och med för detta pris vore jag lycklig att återse henne... Min stackars Theresel... Men ni, fru abbedissa, ni min vän, huru kunde iii så illa vaka öfver den dyrbara -skatt jag anförtrodde i er vård. Huru! förebråelser? Kunde jeg tro det flickans egen far skulle vara den första att muta mitt folk föratt draga henne undan min vaksamhet ? Det är sannt, min Gud, det är gannt! Hvilken eländig, usel man jag har!... 9Sedan den olyckliga händelsen ingifver han mig också den mest oöfvervinnerliga afsky... jag förmår icke taga emot honom, fastän han morgon och afton belägrar min dörr. Åck, min dotter, gade nunnan, ni får icke dölja er rättmätiga vredes ingifvelser. Låtom oss hellre öfvertänka hvilket uppförande vi böra iakttaga under dessa stormar, hvilka för närvarande uppröra våra sinnen. Allt sedan Thereses oförklarliga försvinnande hafva vi lyckats dölja denna sorgliga hemligt för verlden, af fruktan att på något vis cka den unga flickans rena rykte, men jag anser det omöjligt längre dölja den. Vi kunna icke mera upprepa, ni, att hon är i Val-de-Gråce, jag, att hon är hos sin familj. För er, för min, för Thereses egen skull måste sanningen bli kunnig., O, min mor, min bästa abbedissa, tänk på den förfärliga skandal denna nyhet skall istadkomma! ... Om mitt arma barn någonsin återkommer, blir hon ju vanärad i det alimänna, och jag skall dö af sorg och skam. Det finns icke något medel att undvika denna ytterlighet, utan bed Gud om styrka att ståndaktigt bära den, Therese skördar i sådant