Aftonbladet – 15 mars 1855, sida 2

till familjen de Villeneuve, är allt utom vänskapsfullt och jag fruktar ni der skulle röna ett mindre behagligt emoöttagande... Låt mig derför få stiga ur och gå till hötel Villeneuve. Om ni vill kan ni ju vänta ett stycke derifrån, jag lofvar att, så fort jag kan, komma till er och göra noga reda för min visit. Var öfvertygad att jag, så varmt som möjligt, skall föra min sons och er väns talan. Som ni behagar, herr chevalier,, svarade Sylvia stött och drog i en silkessnodd för att gifva kusken tecken att stanna. Chevalieren utbrast ide mest svassande ursäkter och vänskap:försäkringar. Dansösen hörde honom knappt. Då han stigit ur började han ånyo upprepa sitt förslag. Det är bra, det är bra, afbröt Sylvia ironiskt, vi träffas kanske förr än ni tror! Hon slog häftigt igen vagnsdörren och hästarne ilade åter framåt; Lussan fortsatte till föts vägen till Faubourg Saint-Germain, Vid samma tid finna vi fru de Villeneuve i en liter salong tillhörande hennes enskilda våning, till hälften liggande påen soffa, matt och nedslagen. Att dömma efter hennes bleka, magra och fårade ansigte hvilket i detta ögonblick bar en prägel af djup sorg, hade hon hvarken puder eller smink, Abbedissan i Val-de-Gråce , hennes förtrogna, satt midt emot henne; denna dam bibehöll äfven nu under sitt hvita dok detta stolta Jugn ch skenheliga allvar som i å hög grad karakteriserade henne. Ja, min bästa abbedissa,, sade fru de Villeneuve gråtande, vi hafva varit för stränga mot det arma barnet, vi drefvo det för långt, hon har endast rådfrågat sin förtviflen. Jag anklagar er icke, men hvarför skulle ni alltid bråka med mig om det der olycksaliga giftermålet med er slögting, hertig de Beausset? Det är ursprunget till allt gom händt. Och sedan, hvarför skulle jag bry mig om att önska herr de Villeneuve utmärkelser och hedersbevis hvilka han icke förtjenar. De der vansinniga idberna hafva kostat mig mitt enda