Aftonbladet – 15 mars 1855, sida 1

Florival vid operan .. . vän till generalförpaktaren de Villeneuve.n Oaktadt det oordentliga lefnadssätt chevalier de Lussan förde, hade han likväl bibehållit ett slags yttre värdighet; han var alltid i hög grad angelägen omskenets bevarande och följaktligen föga smickrad af att visa sig offontligt i sällskap med mämsell Sylvia Florival. Emellertid lyckades han temligen bra dölja det obehagliga intryck detta meddelande gjorde på honom och utan tillgjordhet lutade han sig bakut i vagnen, för att ej bemärkag af de förbigående. Jag förstår ej,, återtog han med låtsad hänförelse, ,att jag icke genast kände igen er, en af dansens gudomligheter, en medtäflariona till Zephire, sjelfva Terp-ichore, nedstigen ur Olympen . . . Ack, ni talar aldeles som den der lille stackars abben,, afbröt dansösen med en djup suck; nej, låtom oss tala förnuft om det är möjligt... Ni ämnade er förmodligen nyss. till herr de Chavigny för att få några upplysningar? Aldeles riktigt. Känner ni abbe de Chavigny? Var han hemma? Har ni träffat honom ? Tyvärr, nej! svarade Sylvia dystert; han bar spårlöst försvunnit liksom er egen son. Min son ! upprepade chevalieren förvånad. Ni känner således äfven min son, Philip de Lussan ? Nej), återtog dansösen uppriktigt, jag går icke dit han går,. och han går icke dit jag går. Men jag vet att herr de Chavigny är honom med hela sin själ tillgifven, och att de mycket sällan lemna hvarandra. Det är nu fjorton dagar herr Philip de ILmssan varit borta, och ett gammalt, skenheligt, tillgjordt spöke, som jag träffade i samma hu: der abben bor, försäkrade mig, att på hela denna tid ej heller Chavigny varit synlig. Efter utseendet måste således de begge vännerna hindras af samma orsak., Det ser verkligen så ut... Men säg mig,