Aftonbladet – 15 mars 1855, sida 1

fråga om någon hemlighet.... Sagdt och gjordt! jag vill uppsöka Chavigny: Och dermed styrde chevalieren sina steg till gatan Vaugirard. Då han närmade sig det hus hvari abbån bodde, varseblef han ett praktfullt equipage väntande utanför porten. Tre eller fyra lakejer, klädda i ett lysande livre, stodo bredvid den, men voro så upptagna af att traktera de förbigående med speglosor och skrattsalfvor, att de ej varseblefvo deras matmor, som skyndsamt nalkades vagnen. Det var en ung skön qvinna, klädd enligt den tidens utsökta, men något öfverdrifna smak. Hennes hufvud nästan svigtade under den höga bårkorgen, hvilken, i förening: med de höga klackarne, betydligt förlängde hennes af naturen spänstiga och veka växt. Hon var utstyrd med strålande juveler, hvilkas bländande glans likväl på intet vis fördunklade hennes af skalkaktighet, vrede och oro blixtrande ögon. De fina vecken som i detta ögonblick fårade hennes eljest så släta panna och den lätt rynkade öfverläppen utvisade tydligt, att den sköna ej var vid godt lynue. Hennes folks opåpasslighet i det ögonblick hon närmade sig vagnen förorsakade äfven ett häftigt utbrott af hennes inneboende känslor. En temligen stark örfil smällde hastigt på den närmast stående lakejens kind, hvilken, i stället för att göra sin pligt och öppna den stängda vagnsdörren, högljudt skrattade åt en gammal borgares missöde att smutsa sing hvita strumpor uti rännstenen.. Huru, din lätting, betalar jag dig för att stå och gapa? Förskräckt vände stackaren sig om. Då han varseblef sin matmor, förde han, utan att säga ett enda ord, handen till kindbenet med ett tryck af så komisk förtviflan, att den nyckfulla herrskarinnan utbrast uti ett Bilfverklinande skratt, hvilket hon på intet sätt sökte ämpa och som följaktligen genljöd så mycket hjertligare. Det var just i detta ögonblick chevalier de