Aftonbladet – 14 mars 1855, sida 3

TCE IOT IUTSL WOFUSCHARON. FIceSsKoOmMCrenSecrHa komma att öppnas om onsdag d. 14. (P. T.) BLANDADE ÄMNEN. Rysk sorgetikett. Den svenska officiella ifningen meddelar följande etikett vid sorgen efter iensaflidne ryske kejsaren : sEfter den aflidne kejsaren är anordnad sex månsers sorg, tiden delad i fyra perioder, hvardera ä sex zeckor, att räkna från den 18 Febr: (2 Mars). Kejt aren och storfutstarne bära helg tiden stor sofgärägt, enligt för militären stadgade föreskrifter. Kejssrin3rna och storfurstinnorna. bära under första perioden sur sorgdrägt, enligt gällande bruk; enda skilnaden :r att släpet till kejsarinnornas klädningar är fyra a chiner längt och till storfurstinnornas tre archiner: Uader de tre första veckorna af fjerde perioden bära 12 liten och under sista hälften deraf dralf sorg: Ett ssrskildt utfärdadt reglemente föreskrifver-Gendrägt, om under dessa perioder bör bäras af Gänierna af de fyra första klasserna, af de 5:e—7: Elassef och af 18:e klassen, äfvensom åf de civilå tjenstemännen af aika klasser. Under de två första perioderna skola vagnar och slädor, tillhörande de två första klassernas lignitärer, draperas i svart. och.utan vapensköldar, ätvensom en kammare i deras våning ..skall-svartklädag. De fyra. rangklassernas embetsmän skola låta 3na jägare bära svart livr och-de öfriga funktiohörerae ega ratt dertill: Alla öfriga personer af båda könen berättigas att bära svarta kläder; så längesorsen varar. För militären gäller särskildt reglemente., — Gåtlika spår i snön. En engelsk tidafig berättar att mån den 16 Febr. om morgönen, efter ett lätt snöfall under natten, upptäckt i Lympstone vid Exe, äfvensom i Exmouth och andra orier a grefskapet Devonshire i sydvestra delen af Engtand, spår efter ett obekant djur, hvilka hafva ingifsit folket i trakten en panisk förskräckelse som enlist sednaste underrättelser ännu fortfar, då ingenär i stånd att lösa gåtan. Det egna i saken är det, att djaret tycks hafva gått fram i mästan ålldeles rak riktning, utan att bekymra sig om nägra motstående hinder, ty der spären håde ledt till en häck eller en mur såg maånh derb på andra sidät fortsätta sin väg i samma direktion. Äfven såg man dem på omgärdade ställen, såsom i gårdar, trädgårdar o. s. v. — ja till och med på hustaken. . Spåren hade mycken likhet med dem efter en-.skodd åsnehof och voro skarpt intrycktai snön: På somliga ställen kunde man till och med urskilja aftrycket af fotbladets inre upphöjda del. De hade en längd af 4 tum, bredden var 2, tum, och afståndet dem emellan var i medeltal 8 tum. Att de icke kunde vara efter en åsna, visade sig klart deraf, att de icke visade några omvexlande intryck af högra och venstra foten, utan bildade en enda sammanhängande linie. Förskräckelsen hos folket, som trödde att dessa oförklarliga spår måste härröra från djefvulen, var så stor, att ingen vågade gå ur buset sedan det blifvit mörkt, af fruktan att få se den lede fienden lifs lefvande framför sig, hvarföre också presterna i flera kyrkor sågo sig föranlåtne att söndagen derpå från predikstolen bekämpa sin hjords vidskepelse och söka lugna de upprörda sinnena, ehuru ingen af dem förmådde gifva nägon tillfredssällande förklaring på det såtlika fenomenet. Det märkvärdigaste vid saken är den länga sträcka på hvilken spären visade sig, ty de sågos icke blott i Exmouth, Topsham, Woodbury Lympstone och andrå smästäder och byar på Exefiodens venstra strand, utan ströckte sig äfven till Dawlish, Torquay, Totzess och andra orter på högra stranden, hvarvid är att märka att Exe nedanför Exeter har en bredd af 2 eng. mil. Spårsträckans längd var sålunda minst 100 eng. mil. De gätllka märkena syntes både i städerna och på landet: På nägra ställen observeråde man att det hemlighetsfulla väsendet närmat sig husdörrarne och derpäå vändt om och fortsatt sin färd. På andra ställen hade spären gått öfver ett fält, förlorat sig i ett på båda ändar öppet vagnsskjul och åter blifvit synliga på andra sidan. Intet kändt tvåeller fyrfotadt djur gär på detsätt, utt dess spär bilda en enda fortlöpande Iinie; icke en gäng menniskan gör det. En foögel kunde det icke eller hafva varit, ty man vet ingen sådan som har fitter i form af en hästsko. Också skulle en fogel :ke bafva gått sä regelbundet framåt, utan då och i hafva flugit upp. Somliga höllo fenomenet för en erkan af någon slags luftens tryckning på snön, men ;å skulle de spår af kattor, hundar, hatar, kaniner ch rapphöns, som man derjemte tydligt såg rundt mkring, äfven rönt nägon sädan inverkan och varit ser eller mindre rubbade. Att skrifva saken på räkaingen af en öfverretad fantasi eller en optisk villa sår icke beller an, då spårsträckan genomgick. ett ätt bebodt land med en ganska upplyst och intelliöpt befolkning. Om fenomenet cj visat sig på samma ång på en så lång sträcka, skulle man kunnat tro t allt varit endast ett upptåg åf någon som velat na sig ät befolkningens undran och förskräckelse, en äfven derna förklaringsgrund möter af nämde 281 stora svärigheter. — Vid öfversta ändan åf den uti Wilhelnina socker belägna Iåbgä Malgdöniäisjön Hanes uti ettberg en grötta, liknande ett afmenfiskof äanadt rät, Hvilken många Betökt och med förtödrad beräktet. Vid första påseendet förefaller det åskådaen såsom vore denna håla (som bar utseende af ett oningsrum, med en mot söder lagom och proportio.erlig. ödpning såsom dörr), davad af menniskohäner; hvilket en lång tidrockwvarit der allmänna fölk; on; .o-Men de-helgjutna, med den kolossala stenklippamssmimanhkängande: stenblocken, som bilda frottans janandöme, tyckas likväl vittna derom, att den tillsOmiit gnom Enstörre Makt än Menniskors. När eb byvsfföre sådant regelmässiga bildningar eller skapelser tillkommit i hårda hälleberget, år för len okunsige lika oförklarligt, som att i fjellen, t. ex. vid byg Gillesjaur uti Sorssele socken, ses en, från det särstående, med ofantliga precipier -;bildade.-hälleberset, likasom, lösfallen och fafskild smal--klippa medå cirka 80 alnärs höjd, på långt afstång fullt omligtlik. sadeen -manspefson; niöd bröst; korslägda artaf; håfvudy ansigte; Thun, fäst ock hake DEfnA bildk ;tdå, som af lapparte i förstiden Oyrkädes gefom Sffrande såsom en skyddsgöd, kslläs Kähu T dar: Datja Pakte, eller på svenska: Bondklippan, emedan den ser ut såsom en petrificerad eller förstenad bondsubbe. Likasom här tecken ännu bibehålla sig, som ör efterkommande generationer vittna derom attlapparne plägade offra åt sådana ting i naturen, töm efter deras begrepp -egde -en-vigtigare betydelse och derföre tillvunno sig deras uppmärksamhet och beundräh, på samma sätt ser mån anda vid ofvannsfäda sFöttå tvarlemtingar ar sådana ting, so 9 vid oftergeremöhigrna begagnädes. Uti sjelfva grottan, som iyöbdrligen vid sädana tillfsNen utgjort likasom ett afgödatempel, — för hvars öppniog eller ingång en tunn stenhäll är uppställd, och troligen begagnats till dörr, — finnes likaledes.en störrej: till. utseendet -lj kasom .genom hvggning bearbetad turn stenskifvåg bvilkea synes såsombordeller åltare hafva varit pä duoderlagde börnstenar uppställd på lagom hjd från golfvet. Ionerst uti grottan ser fnåv i ett Hörn Vpprest! ert af trä i vanlig kroppsstorlek förfärdigadt mehbHiskobeläte, med hufvud, armar, ben och andra ledamöter, med vamnet Stalo, och som bär märken af förgängelsens ärerkan. Bredvid b:lden. står en krycka, säsom det tros, der gvarlemnad till. stöd åt den. af älder bräckliga gudagestalten. Ibland antiqviteterna i denna grotta har äfven funnits en af sten gjord hammare; hvilken lärer begagnats på det sätt; att låpparne, genom hårda slig af densämma på fferbordet, likasom velat väcka guden Stalo, hvilken lappärne ibland lära tr tt varit sofvande, då de till honom inkommit. (H. P.) . i