Aftonbladet – 14 mars 1855, sida 1

Små bref till Aftonbladet. Tredje Brefrvet. Vintern och solens makt. Poesi och verklighet. Nöd och välgörenhet. Olika slag af den-sednare. Hvad nytt. En quasi-filosofisk betraktelse öfver tidslynnet. Krig och fred. Stridslust inom vårt kära fädernesland. Ett slags sjelfförsvar. Teatrarne. Edith och bennes nyckfullbet. Ett skarpt omdöme öfver fru Westerdahl. Ett rymligt hjerta. Doktor Wespe, Ett glas vatten och Don Juan. Mindre teatern. En liten enfaldig förfrågan. Södra teatern. Nöjen och handskar. Mars månad och den stora czarens död. En ny biskop och ett m nytt statsråd. Slut. Efter en fåfäng strid mot en köld, hvars ihållande stränghet icke i mannaminne haft sin like, tyckas ändtligen solens strålar hafva vunnit en. ögonblicklig seger. Ännu höljes dock marken af den hvita snömanteln, under hvilken örter och gräs i djupaste ro bereda sig till vårens fest. Sjöarne hvimla af vägfarande i alla riktningar, Sundet har blifvit förvandladt till en tummelplats för de glada Köpenhamnsboernas lekar, och till och med de oroliga böljor, som eljest skilja det gamla Svea land från österns jätte, ligga fjettrade, för några dagar sammanknytande längesedan brustna band. En nordisk vinterdag! Hvilket lif, hvilken friskhet och kraft :frammanar icke fantagien vid tanken på dessa ord. Skalderna hafva täflat att besjunga drifvans gnistrande diamanter, nordanvinden som hviskar kring fjellen, motsatsen mellan den glada, varma menniskan och köldens allt förstelnande makt, helsans rosor på kinderna och . vinterblommorna på fönsterrutan, norrskenets flammor, sagorna vid spiselbrasan, vågornas sömn kring den frusna kusten, skridskoåkningen, snöbolJarne och slutligen vårens hemlighetsfulla arbete i jordens mörker... Men. denna leende tafla har äfven en bakgrund, der man ser t skälfvande eländet förgäfves söka me