Aftonbladet – 13 mars 1855, sida 2

köra in på sin gård och stänga portarne, hvilket genast verkställdes. Tufve fick nu inför kommendanten göra en omständlig berättelse angående sin färd, som han afhörde med mycket nöje. När han slutat sin redogörelse sade kommendanten: Du kommer som du vore skickad från Gud! Jag har vigtiga handlingar, som Stenbock måste hafva inom trenne dagar, och dessa måste du framföra. När du med så mycken fintlighet lyckats komma hit, hoppas jag att du äfven kommer hädan; gör dig alltså färdig till att resa genast. Tufve gick gerna in på förslaget, sedan kommendanten öfvertagit humlen och skrifvt till Stenbock att han skulle betala den, så snart Tufve framlemnade de vigtiga handlingarne. Det var icke något lätt uppdrag som Tufve åtagit sig, då man besinnar, att han skulle föra: sin post ända till Wexiö och under vägen träffa en fientlig här, som säkerligen skulle anse honom för spejare. Första omsorgen blef således huru han skulle förvara sitt anförtrodda gods. För ändamålet begagnade han en sådan postväska,; som troligen icke blifvit begagnad hvarken förr eller sednare. Han afsågade nemligen den ena mellanskakeln till sitt åkdon ett stycke från neåra ändan och borrade ett större hål inåt skakeln, der papperen instoppades; sammansatte den sedan med beslag liksom den varit afbruten. På detta sätt var posten gömd för spejande blickar, och Tufve med sina tomma kälkar omisstänkt. Han fortsatte också återresan obehindradt till Hörby, der en dansk afdelning påträffades, som gjorde några svårigheter för fortsättningen; men sedan de gjort undersökning och funnit honom innehafva pass från KRevenklo, f.ck han åter fortsätta tills i närheten af Röinge der han på nytt