Aftonbladet – 13 mars 1855, sida 2

medel i den kalla vinternatten. Här lågo de och stekte sig vid eldbrasorna utan att blifva varse de resande, som hurtigt trafvade förbi. Att komma till Malmö nu, då fienden låg kring staden som en ringlad orm, ansåg Tufve för en omöjlighet, och derför togs vägen till Östra värn och till Södra värn der han brukade hafva sitt qvarter under vistandet i Malmö. Vid sin framkomst fann han portarne stängda och blef af värden underrättad om att der voro en mängd danskar inqvarterade, så att det vore svårt för honom att bo tillsammans med dem. Värden skaffade dock honom och drängen andra kläder och utgaf dem för sina slägtingar, af hvilken orsak de blefvo väl bemötte. Midt i natten kommo uppbrottsordres till danskarne, som genast lemnade huset, till innerlig glädje för Tufve som kunde fritt få framlägga sina planer för värden. Denne afrådde honom från att besöka staden, men som han tillika försäkrade att humlen derinne var ovanl:gt dyr, beslöt Tufve att våga det yttersta, som efter många krokvägar och besvärligheter lyckades så, att han vid soluppgången stod på Malmö torg med sina humlelass, der kommendanten redan var ute för att ordna stadens försvar. På öfver tvenne månader hade ingen bonde varit synlig i Malmö med några landtmannavaror. Man kan derför lätteligen föreställa sig den uppmärksamhet som Tufve Månssons uppträde förorsakade hos befolkningen. Det var som sjelfva kungen ankommit! De gode borgrarne lupo ut i bara nattmössan och omringade honom så att han var riktigt belägrad och bestormad från alla kanter. Nyfikenheten lemnade ingen nåd, och Tufve hade troligen dukat under för det smattrande munväder som susade i hans öron, om icke kommendanten gjort slag i saken, i det han befallde honom