ende på den befintliga materielens (isynnerhet linieskeppens,, säsom frih. G. yttrat) omsorgsfulla unlerhållande och användbargörande till krigsbruk. Att säledes kalla statsrådet Ulners förslag — hvilket vi redan visat alldeles icke för närvarande omfatta eller innehälla någon plan för framtida nybyggnader, atan lemnat denna fråga öppen — att kalla detta förslag för en fullkomlig reaktion mot det system, som till en del antogs af frih. G., men modifierades (!) af grefve von P. — är i sanning lindrigast sagdt högst besynnerligt och oförklarligt. !?) Vi ärd öfvertygade, ait hvarken statsrådet Ulner eller nägon annan blifvande sjöminister, någonsin ämaar föreslå byggandet af nya linieskepp utan ångmaschiner, och då har man ju belt och hället frih. G:s system, möjligen med de förändringar i afseende på fartygens antal och beskaftenhet, som han sjelf i0gifvit säsom sannolikt behöfliga, efter sig utveckande omständigheter, samt möjligen med den skillaad, att då han bestämdt uttalat principen om en förminskning af skärgärdsfartygens antal, statsrädet Ulner är fullkomligt oförhindrad att föreslå en tillökaing deri, ty han har, som sagdt,lemnat denna fräga Sppen och blott på ett berömvärdt sätt gjort förslag om päskyndande af iståndsättningsplanens fullbordan, för att sedan så mycket fortare komma till planerna för nybyggnad. !4) Dä f rf. första jgången nämner statsrådet Ulners system, tillägger han: eiller, säsom det äfven kallas, Prins Oscars; och äfven pi ett annat ställe föresommer en insinuation om Prins Oscars inflytande. Vi kunna icke annat än finna detta, ingalunda första sängen förekommande inblandande af den unge furstens personlighet, föga grannlaga mot honom och, på det sätt det sker, ieke så litet förnärmande för ministern, helst alla öevis både för och mot, i afseende på rrinsens större eller mindre, och framför allt obehöriga inflytande ligga utom möjlighetens gräns. Vi tro oss sä mycket mer berättigade att anmärka detta, som vi, tillhörande dem hvilka ogillade grefve on Pilatens förslag, likväl vid hvarje tillfälle, enskilt och offentligen protesterat emot de insinuationer, sora lågo i att kalla hans system för Premierlöjtnant von Steyerns, och som ej heller nu saknats, då vi t. ex. hört Aftonbladsförfattarens artiklar kallas, öfverste H:s, o. 8. v. Vi anse det tvärtom för en förtjenst, att bäde ministrar och de skribenter, som afhandla speciela ämnen, rädföra sig med personer, till hvilkas vetande eller omdömen de hafva förtroende; oc att vilja sätta ett fullkomligt munnlås på en ung, rikt begåfvad furste, som med lif och själ egnat sig åt vapnet, i hans samtal med sjöministern, eller att förbjuda dem att möjligen hysa lika äsigter, det torde vara något för långt gänget. !5) För öfrigt är det eget nog, att medan man här talar så mycket om prinsens förkärlek för stora flottan, anser man honom i Carlskrona för en nästan alltför varm vän af skärgårdsvapnet. Månne man icke just häraf skall kunna draga den för honom HKedrande slntsatsen, att han, utan partiåsigter, med lika kärlek omfattar de hvar för sitt ändamål lika väsentliga begge vapnen? Och hvarföre skall ice samma omdöme få komma äfven sjöministern tillgodo? !5) Det sätt, hvarpå den befintliga skärgärdsmaterielen så till fartyg som förråd r, blifvit med tillgänglige medel iståndsatt, ordnad och kompletterad, berättigar åtminstone icke till nägot annat, och härom torde hvem som helst på Skeppsholmen, om förf. der vill göra ett besök, kunna bära vittnesbörd, likasom förf. icke konnat undgå att redan sjelf i viss mån göra. Lika litet gentlemanlike är den äfven förr hörda insinuationen, att de, som gilla linieskepps bibehållande, skulle göra det, icke af öfvertygelse, utan hufvudsakligen till följd af de många agrementer, det aristokratiska skeppet erbjuder, och den vana detta måste alstra att med liknöjdbet och förakt se ned på skärgårdsvapnet. Skulle icke skärgårdsmännen med harm tillbakavisa, om man fråndömde dem att handla enligt öfvertygelse, utan endast hysa sympatier för skärgärdsfartygen af rädsla för öppna hbafvet, eller af oförmäga att kunna handtera de stora fartygen m. m.!7) Och hvartill tjenar dylikt, annat än att ärva upprifva läkta stridssår, att utså nya frön till split, oenighet och afund ?!?) Författarens uppgift, att numera hvarken i England eller Frankrike några segelskepp förvandlas till skruflinieskepp, är icke noggrann; så sker ännu, har åtminstone skett helt nyligen, och om man dermed upphör, så är det derföre, att man förändrat så många sädana som dertill ansågos tjenliga, och att man der har medel. att bygga nya.!?) I Sverge afvaktade man med klok tvekan att se problemet löst, innan man bestämde sig för dylika förändringar; det skedde först sedan man från England och Frankrike öfvertygat sig, att det kunde ske, med förekommande af de flesta dervid befarade olägenheter, och försöket med linieskeppet Carl XIV Johan har visat sig fullkomligt lyckadt.) Författarens uttryck, om planen att förse de gamla linieskeppen med ångmaschiner, är i alla fall åtminstone missledande, enär en plan att förse alla de gamla linieskeppen med ängmaschiner icke funnits eller finnes. fallning är endast gifven om sådan förändring af 2:ne utaf de nyaste, det ena ännu under byggnad; och sannolikt ifrågakommer sådant icke med fler än på sin höjd ett elter två till, det ena likaledes ännu ofullbordadt och 3) Om ocksä uttrycket modifieradt i de förra artiklarne ej var fullt egentligt, hvilket må medgifvas, så har detta intet inflytande på hufvudfrägan om hvad som bör vara; i ålla fall gick äfven baron Gyllengranats tanke ut på att det gamla seglande örlogsförsvaret, hvad linieskepp beträffade, ej borde fortsättas. . 14) Ja! sedan penningsrne äro använda till de gamla skräfvens reparerande, Man får väl ock se, i fall systemet skulle fortsättas, om ej nya medel vid nästa riksdag komma att äskas till nya ängskepp. Hvad gagnet deraf blir är en annan fräga. (!X Vi missunna visserligen icke insändaren tillfället att få uttrycka sin loyeautet medelst artigheter åt den unge fursten ; anmärka endast att ins. tagit sak på bak. Vi hafva blott sagt, att man äfven kallat det nuvarande systemet för prins Oscars system. Det kan vara öfverflödigt att ingå i någon undersökning om detta har någon grund; det torde man bäst känna inom flottan; men vi måste anmärka, att i fall systemet beror af en inflytelse från prins Oscar, så ligger icke det väsendtliga, hvarföre sädant förtjenar att uppmärksammas, deruti, att prinsen kan tänka lika med chefen för sjöförsvarsdepartementet, utan deri att prinsen är en icke ansvarig person, hvarsinflytelse sannolikt fortfar, och att han kan bestämma valet af nästkommande chef för samma departement i fall den närvarande skulle afgå. Det är från denna synpunkt som det ingalunda kan vara likgiltigt hvilka åsigter prinsen hyser, och som vi skulle anse särdeles lyckligt, om han, mera än man hittills ansett vara fallet, omfattade skärgårdsförsvaret sösom hufvudsak; Att i detta fall hålla sig fast vid det konstitutionella skenet, leder blott till en illusion. . !6) Ja visserligen, ja, vid det han stödjer sig på nybyggandet af fyra kanorslupar!! 17) Att dessa båda frågor icke stä i lika casus lärer. ej behöfva bevisas för någon som ej vill blunda för verkliga: förhållandet. Må hvar och en i det fallet lägga handen på sitt eget hjerta och pröfra sig sjelf! 13) Detta kan sägas om alla stora och vigtiga tvistefrågor. I samma män som sädana inverka till stora följder i tillämpningen, måste de likvälalltid äter uppstå tills de blifvit slitna. De skenbara beskedliggörarne, som vilja profitera af tystnaden, blifva dä. de, som slutligen få minsta tacksägelsen för besväret. 9) Till gendritvande af ins:s här yttrade förmodan hänvisas till den så kallade navy list, som huftudsakligen bekräftar hvsd om denrca sak förut är yttradt. 20) Härvid mäste. emellertid erinras, att, enligt en Nnnngift I oicta höäöftat an TVÅ fr för Qi kvänon dat