tt bättre skick, än de under dära ett halft sekel befunnit sig, så är den likväl j mänga hänsenden visserligen icke på längt när i ett sädant skick, att man i förlitande derpå bör lättsinnigt öfvergifva neutraliteten, om det kan undvikas, och, för blotta nöjet att få vara med, obetänkt kasta sig in i ett krig, hvars alla vändningar och slutliga risk för oss icke äro lätta att förutse eller beräkna. . Slutligen mäste vi påpeka åtskilliga af de öfriga misstag, vi anse förf. hafva begätt — att göra det med alla medgifver icke utrymmet. Förf. har naturligtvis anslagit den gamla strången om linieskeppens dyrhet, och att landet, dä det icke har räd att underhälia dem, måste i stället använda tillgångarne på ett utvidga och föröka skärgärdsvapnet, en sats hvars otillförlitlighet och i flera bänseenden oriktighet redan ofta blifvit ådagalagde. Det har nemligen visat sig, att skärgårdsvapnet, synnerligast till en betydlig grad u vidgadt, alldeles icke utgör någon besparing ikostnoaderna eller. fås för bättre pris; och ett af skälen, hvarföre grefve von Platens förslag föll, var sannolikt, att man derigenom fick ögonen öppna för, att detta system fordrade stora, mycket stora summor. — Det torde icke kunna bestridas, att krigsfartygens egentliga ändamål är att så till sägandes vara kanonlavetter, eller att de äro till för artilleriets skull och att deras styrka beräknas efter kanonantalet, hvarföre man också alltid ser uppgifvet: en flotta icke blott af så och så många fartyg,utan af så och så många kanoner. — Ett linieskepp om 84 kanoner, eller sådana som våra, kostar i rund summa, utan ångmaschin, cirka 600,000 rår bko; 3!, bataljoner eller 42 kanonslupar med en kanon i tvardera ändan, hvilka således aldrig samtidigt kunna begagnas, kosta enligt de uppgifter vi ega, utom dertill hörande bogserings-, transport-, sjukoch chefsfartyg, mera än 600,000 rdr bko. — I sammanhang härmed talas naturligtvis äfven om svårigheten att bemanna en örlogsflotta. 84-kanonskeppet erfordrar en besättningsstyrka af ungefär 735 man, deraf 10 å 12 öfverbefäl. De 84 kanonerna på 42 kanonslupar erfordra, å 60 man på hvarje slup, 2,520, deraf 50 öfverbefäl, således 3!, gånger så mycket, och då ofvannämde oundgängliga bogserings-, transport m. fl. fartyg tillräknas, mer än 4 gånger så mycket folk (hvilket ej heller torde förbises i afseende på kostnaden), och alla, till följd af fartygens konstruktion, mer än både 4 och 8 gånger mera blottställda för decimering genom fiendens eld och väderlekens menliga inverkan på helsotillståndet?). De 150 å 200 kanonslupar, förf. skulle vilja erbjuda de allierade, fordra med tillhörande fartyg 10 åa 13,000 man, eller ungefär lika mycket som 13 å 18 linieskepp. Förf. yttrar, att det visar sig också nu att, likasom förhållandet var i Sverge 1808 och 1809, Ryssland af alla sina fartyg kan till strid begagna endast sina kanonslupar,. Detta är ett dubbelt misstag; ty dels har det alldeles icke nu visat sig att Ryssland kunnat begagna sina kanonslupar, dels var förhållandet alldeles icke likaså i Sverge 1808 och 1809, då skärgårdsflottan svårligen kunnat begagnas så som skedde, om den ej haft örlogsflottan att repliera på, hvilken t. ex. 1808 höll ryska flottan innestängd vid Roggersvik !2). I viss mån var förhållandet äfvenså under 1788 och 1790 årens krig. Det kan icke falla oss in att vilja förringa äran och värdet af den städse och äfven af förf. i förbigående framhafda segern vid Svensksund, öfver hvilken vi känna lika stor nationalstolthet som trots någon skärgårdsman; men denna seger är ett i historiens rustkammare upphängdt minne; ett likartadt tillfälle kan efter ångkraftens användande icke vidare inträffa, emedan vi aldrig kunna få en likartad fiende ati uppträda emot!!). —I förbigående torde äfven kunna anmärkas, att den då uppträdande skärgårdsflottan till minsta delen bestod af de berömda kanonsluparne. Ett af förf:s till förvåning kolossala misstag är uppgiften, att frih. Gyllengranats och grefve von Platens sjöförsvarsplaner voro bygda på vhufvudsakligen samma grundsats,, ehuru den sednares i inskränktare skala hvad ångskeppens anskaffande beträffars. Den ära, författaren genom denna samstämmighet velat tillmäta de begge f. d. sjöministrarhe, undanbedja de sig troligen begge, synnerligast den förstnämde. — Friherre Gyllengranats plan uppvg säsom en väsentlig beståndsdel stora ång-linieskepp, men deremot en förminskning i redan befintligt antal kanonslupar, icke blott utrangerande helt och bållet af de däckade, utan. derutöfver 17 af de öfrige, hvars antal från 89 inskränktes till 72, sä att nybyggnad af sädana ännu icke för längre tid behöfde verkställas. Grefve von Platens plan deremot hade till hufvudid att utrota och bannlysa allt hvad linieskepp heter, vare sig med eller utan änga, och betydligen utvidga skärgärdsvapnet; och detta kallar förf. hufvudsakligen samma grundsats! !?) Uppgiften att; enligt frib. Gyllengranats plan, någon egentlig kostnad icke skulle under tiden (intilldess nya ångskepp kunde byggas) vedläggas på de pu egande linieskeppen, är alldeles grundfalsk. Vi vilja citera frihG:s egna ord, sädana de befinnas uti det K. M:ts proposition bilagda statsrädsprotokollet af den 9 Nov. 1847. Sedan frih. G. utvecklat sin plan för materielens framtida beståndsdelar, hvilken ansågs blott successivt kunna utföras, samt framställt den något besynnerliga satsen, att det var alldeles nödvändigt att fartygens både antal och beskaffenhet bestämdes nu, eburu deri kunde förestä väsentliga förändringar sedav, så yttrar han: Ingendera af dessa fartygscerter (nemligen de anvarande, blött för segel afsedda linieskeppen och kanonskonertarne) ingår i den nu underdänigst förehvad som då kan och lärer blifva fallet. Man skall säga: Vi bafva nu en linieflotta af åtta skepp, men anslagen räcka ej till att underhälla dem efter tidens fordringar. De flesta af dessa skepp äro ej af denna beskaffenhet. De sakna åvgkraft, nog starkt artilleri, tillräckliga dimensioner att bära båda. delarne; vi mäste hafva medel till byggande af en änglinieskeppsfiotta. : 5) Detta är redan påpekadt medelst anvisande på de rika medel som regeringen haft och har till sin disposition i kreditiverna. 9) Insändarens beräkning af kanonsluparnes betydliga bemanning och kostnad i jemförelse med kanonantalet tillåta vi oss förklara för ensidig och oriktig. Vi hafva i tryckta skrifter sett uppgifvas kostnaden för en kanonslup till blott 6000 rdr, som dock lärer vara alltför litet, hvaremot 10,000 anses utgöra i det närmaste det verkliga. Å andra sidan är kostnaden för linieskepp påtagligen för lägt anslagen. I England räknas den till 1000 pund sterling pr kanon. Besinnar man att på linieskepp blott halfva antalet kanoner kan tjenstgöra på en gäng, så förändras jemförelseberäkningen, och 100 kanonsluparJära då allraminst kunna sättas upp mot ett linieskepp, hvad gagnet beträffar, utan att taga i betraktande det ojemförligt olika äfventyret af förlusten genom fientlig eld. Att skärgärdsflottans organisation varit försummad lärer ingen neka; denna flotta utgör egentligen en fiytande krigshär; den strider mot fientliga fartyg, dä dessa anträffas; den förer de gröfsta kanoner, och dessa flytande batterier kunna befösta vigtiga punkter på vår kust, betäcka en landstigen armås flank och försvara egna förråder; den gör landstigningar på fientliga kuster, der de äro minst väntade, medförande ett kraftigt landstigningsartilleri. !0) Svaret härpä ligger i en föregående not. !1) Under de båda sednaste krigen med Ryssland insäg dåvarande administration det stora behofvet af kanonslupar framför de större armerade skärgårdsfartygen, hvarföre äfven under dessa bäda krig beslöts byggandet af ett betydligt antal kanonslupar; men som derpå tänktes för sent, blefvo de icke alls färdiga under krigets lopp. Mätte ej nä