Aftonbladet – 12 mars 1855, sida 1

jag räknar på dig . ; . Mäster Hartman, tjena dss med mod och trohet, jag skall: underrätta stormästaren om er tillgifvenhet, och jag skall, belöna -ert imod.I i sTala icke ombelöning, svarade vägvisaren nedslaget ; kanskeattvmitt råd är-olycks. bringande för er, kanske skall det föra-oss ålla i förderfvet ... men man: måste försöka . Fort nu; tagen edravplatser.:.han är knappt trehundra stegvifrån oss. . . Dåt mig leda er... hållen edra vapen! i ordning och glömmen ejvatt göra korstecknet. Philip och Hartman ställde sig bakom de begge yttersta pelarne: Ohavigny, mindre stark och dertill försvagad genom sitt fall, höll sig på något afstånd, för att bistå idet afgörande ögonblicket. Då hvar öchen intägit sin plats iäktogo de den strängaste tystbad och orörlighet, för att ej uppväcka nå: gra misstankar. : Ljuset fortfor att närma sig, ehuru rörelsen nästan var omärklig. Det var en af dessa lyktor som endast kasta skenet på en enda unkt och lemna allt det öfriga i skuggan. Man kunde säga en låga, som smög sig längs efter väggen och endast upplyste vägens ojemnheter. De tre männen gissade hans ankomst genom att se föremålen omkring dem så småningom ljusna. De höllo sig färdiga, handen på vapnet, bröstet fämtande. Ändtligen inträngde en klar stråle i sjelfva: hvalfvet, de sågoren: obestämd skugga medi gieg närma sig. Knappt! et. der de tre männen! Philip störtade öfver denettyskri, som skulle tjena bans kamrater till signal. De störtade nu äf-! ven. fram, men ;oaktadt deras snabbhet och skicklighet omfattade.de endast rymden. Lyk-: tan hade fallit på marken; och dem som hål