Aftonbladet – 12 mars 1855, sida 1

Denha håla, knappt så stor att en högväxt man kunde sstå rak:i den, hade ett -graflikt utseende. Då man kastade en uppmärksam blick in uti den nakna grottan såg man tydligt atten mensklig varelse valt den till sin:Boning. Plankor voro lågda: på marken och bes täckta med halm; några porslinsvasrer, en jernlampa, ett skrin med vaxljus, em störlädersäck med krutoch : några :stenbrytarverktyglågo kringspridda på: golfvet ochpå er träklubba som tjenade till bord. Vi behöfvå icke tillägga att denna: dystra bostads invånare var frånvarande; men man inandades ännu denna obehagliga lukt, som alltid en illa släckt lämpa Sprider; det vär följaktligen troligt att han nyss lemnat hålan. Det är således här,, sade Philip, som oaktadt sin tankspriddhet med synnerligt intresse betraktade grottans möblering, det är: såles des här, som denna obegripliga varelse, hos hvilken det onda synes våra ett behof, upphåller sig! Det är således här som han utför dessa förskräckliga brott hvilka öfver våra hufvuden åstadkomma ruiner och förödelse!, Hvilken afskyvärd boning! utropade Cha: vighy. Jag kvär på, ätt om någonsin den här figuren blir kastad i CHatelets öNer Båstiljens hålor, skall-han tro sig komma i ett palats. Under det Philip med häftig nyfikenhet betraktade hvarje sak, ådrog sig! hädtigt ett hvitt föremål, söm fallit ned vid ingången till grottan, hela hans uppmörks ntihet; Hah skyn: le att upptaga det; det var rfymerad I k, prydd med rika spet hi hvars a hörn fröken de Villeneuves initialbokstäfr voro broderade, vÄfven hon har varit härl utropade han, men hvarthän har han fört henne? Hvarest gömmer -han hennel.O min Gud! tag mitt lif, men låt mig befria Theöresel er