Aftonbladet – 10 mars 1855, sida 1

: Uti sina -ermar lv. upprepade. Philip med blixtrande ögon, xdet är således. våld, våld ! OQO ve, ve öfver mig! Min Thåeröse; min trolöfyade, min brud, i: detta vilddjurs armar, i denna afgrundsandes. makt, som endast up-. penbarar sin tillvaro genom brott och förödelse! Jag måste ha reda på honom! Jag skall.slita hans. byte. ifrån. honom! Skynda, skynda fortare. Om jag också sjelf skall duka under, så måste jag befria Therese! Jag måste hämnas, kenned, Han fattade lyktan som han satt på :marken och störtade gången fram, Chavigny och den. gamle stenbrytarenförskräcktes öfver det tillstånd hvari de sågo honom; de stodo orörliga; Häftigt kom han tillbaka till dem. Nå väl, hvarför kommer ni icke? utropade ban med vild blick, vviljen J öfvergifva mig? Ären j rädda? Må göra, jag går ensam, er närvaro skulle endast hindra mig. Jag är beredd att offra mitt lif, jag bör icke exponera ert! Vänden om igen! Farväl. ,. följen mig icke, jag förbjuder er att följa mig. Med stora steg aflägsnade.-han sig. Chavigny, i början försagd, sangade sig snart och oaktadt förbudet skyndade han efter -honom. Philip; sade han med mild förebråelse, pär det på detta vis som du talar till mig? Lussan ville skjuta bort honom med hårdhet, men han förstod den. orättvisa som hans blinda :vrede skapade och han släppte lyktan och kastade sig i sin väns armar. Min ädelmodige Chavigny, mumlade han badande i tårar, förlåt mig, jag tror jag förlorar mitt förstånd. En så djup förtviflan var. alltför sällsynt hos Philip de Lussan för att-ej göra ett starkt intryck .på Chavignys känsliga själ. Salomon Hartman ansåg ögonblicket gynnande för att våga någfa nya inkast. Mina gode herrar, sade Salomon, jag tager alla gamla och.nya testamentets helgon till vittnen. att-jag ickestalar för min skull; ty hvad nivän-måbefallamig, skall jag lyda, som jag svurit på vår vördade stormästareg Abacus; men j ären okunniga om för