Aftonbladet – 10 mars 1855, sida 1

Her de lifliga gatorna, arbetarne gingo sjun-gånde till sitt arbete, allt rördes, lefde, uppfyllde sin bestämmelse; och der nere under jorden sammma enformiga tystnad, samina orörlighet, samma mörker. ,En qvart hade förflutit. Vägvisaren, mörk och dyster, gick etidast med den största motvilja framåt. Förgäfves försökte Chavigny att med muntert skämt dämpa sina inre lidanden och upplifva de andre. Philip sjelf gick långsamt med nedslagen blick och böjdt hufvud. De veko af in iven -fuktig, smutsig gång; håstigtuppgaf Lussan ett glädjeskri, och med häfti; ifver upptog han något som låg på marker framför hans fötter och hvars rikedom och glans märkbart kontrasterade emot ställets osnygghet. Det varen krans af orangeblommor med silfverblad; den syntes några minuter förut ha: fallit -från en ung bruds lockar. Philip betraktade den noga, och med hänförelse förde han den till sina läppar. Therese har varit här! utropade han med obeskriflig geinnesrörelse;. vhon kan icke vara långt borta! ... Ändtligen, mina vännef, ändtligen hafva vi kommit henne på spåren I! Chavigny, vi skola återfinna Therese! Ja, ja, vi skola återfinna henne !l Den .tille abben delade Philips. tankar, och med hänryckning öfverlemnade de sig åt en förhoppning som några minuter förut varit nära att gvika dem, Salomon sänkte lyktan mot marken liksom för att söka ännu flera bevis pås att den unga flickan verkligen varit der. Hustigt uppgaf han ett rop. pHvad är det? frågade Lussan oroligt. Se;, Utropade den gamle tysken, det är han! Detfinns ej mera något tvifvel, det är han. Och han visade -på märken efter nakna fötter, som tydligt vöro intryckta i den leriga marken: Men jag ser inga märken efter Thereses fötter,, fnde Philip, och ändock måste. hon Ka varit här, ty dessa blommor hafva tillhört henne, . Han har säkert burit henne i sina armar, ty fotspåren äro djupare än vanligt.