— Såsom bevis på behjertenhet hos en fjortonårig gosse berättar Carlskrona Veckoblad följande: Under jagt på sjöfogel den 19 sistl. Febr. h-nde sig, att tvenne af jägarne, neml. en fiskare, sov: bar hustru och mänga barn, samt en bondeson, bäda från Thorhamns socken, nedföl!o i en vak och skulie sä: kert hafva drunknat, sä framt det icke lyckats förre handlanden Wendels i Thorhamn fjortonärige son; Georg Julius, att med egen fara rädda de drunknande. Dessa, hvilkas namn icke äro uppgifoe i den berät telse härom som ligger framför oss, voro tvenne gänger nere i vattnet, men u .pdrogos likväl lyckligt af den raske gossen, hvars !ehjertenhet just genom den oyssnämda omständigheten tramstär i så mycket högre dager och tilldrager sig sä mycket större uppmärksamhLet. I sammanhang härmed må följande ur Helsingborgsposten meddelas, hvilket äfven vittnar om raskhet och beslutsamhet: För några dagar sedan såg man på isen söder om hamnen några skolgossar gående på skridskor. Inom ett ögonblick hade en af dem, vid namn G. Gjörloff nedfailit i en vak med tunn is och skulle, i anseende till djupet på detta ställe, utan tvifvel omkommit, derest icke en af de yngre närvarande kamraterda, Elis Hård, haft nog beslutsamhet ätt vid första nödropet ila till stället, Det lyckades honom att, liggande öfver iskaoten, fatta uti den äldre, nödställde ynglingen och, med fara att sjelf neddragasi djupet, hjelpa honom upp. — Detta prof på raskhet och rådighet, sällsynt hos en tolfårig skolgosse, har ej bört alldeles lemnäs ät glömskan.