sedda olyckshändelsen inträffade. Ett lätt brak hördes öfver deras hufvuden3; och i samma ögonblick släckte det nedstörtade gruset ljusen i deras lyktor; de kände sig bortföras och helt och hållet känslolöse störtades de till marken med en hastighet som aldeles beröfvade dem deras sinnens bruk. Under flera minuter herrskade en graflik tystnad i gångarne. Hade väl de unge männen med litvet fått betala den ädla sjelfuppoffring de visat? Ändtligen hördes en röst, det var Lussans. Döftvad af det oväntade jordraset hade han slungats fem eller sex steg längre bort, men lyckligtvis icke blifvit skadad. Med tillhjelp af sin ovanliga styrka lyckades han resa sig upp ur sanden som nästan begraft honom, och så snart han återfått sansningen, påminte han sig den rysliga olyckan och utropade förskräckt: Chavigny!l Hartman! Hvar ären j? aJag är här, min bror,, svarade vägvisaren, poch tack vare Guds, Sions och alla paradisets helgons beskydd, är jag frisk och sund., Och Chavigny, min vän, min bror! Chavigny ! Ingen svarade. Fort, skaffa ljus! ropade Salomon, den unge mannen är qväfd under raset. Fort, fort In Philip kunde knappt röra sig sjelf, men han skyndade att taga reda på elddonet som Chavigny af försigtighet stoppat på honom, och han tände på lyktan hvilken han oakadt sitt fall ej släppt. Nu först kunde man se den härjning som inräffat. K-:ockan hade helt och hållet försvunnit, en gigantisk massa af stenar, gru: och sand stängde nu ingången och begrafde helt och nållet de närmast stående pelarne. Hvilken ycka att de tre männen ej stodo under pyraniden i det ögonblick den instörtade. Da