åt, innan den uppnår en ansenlig höjd; men då kan den minsta händelse, det aflägsna rullandet af en vagn-på jordytan; den obetydligaste atmosferiska förändring åstadkomma ett jordras, som krossar allt i dess väg. En dyhk klocka hade bildat sig i öppningen till den gång, uti hvilken Philip ville vika af. Pyramiden stängde nästan helt och hållet ingången och lyktorna kunde icke upplysa dömens höjd, som sträckte sig öfver den. Men det var isynnerhet en sak, som i så hög grad uppväckt den gamle stenbrytarens oro: han såg några sandkorn och några småstenar lossna fiån hvalfvet och utan buller nedfalla på de andra, och att dömma efter klockans utseende skulle den obetydligaste omständighet kunna förorsaka ett förfärligt instörtande. Salomon Hartman förklarade det i få ord, men hvarken Chavigny eller Lussan förstodo den rysliga fara, hvaraf de hotades. Det gör ingenting! vi måste igenomp, sade ip. Ja, vi måste igenom, upprepade abben. Den gamle vägvisaren sökte ännu att hejda dem, men jemmerropen förnyades nu mera klagande än förut. Rösten hade närmat sig, utan tvifvel hade man varseblifvit ljussken och skyndat åt det håll, hvarifrån det syntes. Snart hördes till och med tydligt följande ord, sagde med den mest sönderslitande röst. Om ;j ären christne, så bistån migl! Denna bön besegrade de begge vännernas sista tvekan, de ville störta in uti gången, men Salomon Hartman fattade i deras kläder och oaktadt deras förtviflade ansträngningar, fasthöll han dem; med en af vrede darrande röst utropade han: Vid alla djeflar stån stilla!,.. den deri muntergöken kan lika gerna gå till er, som ni till honom. Knappt hade han slutat, innan den förut