Uti hvad för andars då, om jag får lof at fråga ? Uti mitt fädernesland Tyskland känna vi endast tvenne slag: det godas eller ljusets andar, de äro englar; det ondas eller mörkrets andar äro djeflar, tomtegubbar och spöken., Hvad fan är det der för en lära! — Edra åsigter synas icke vara fullkomligt klara i teologien. Men jag trodde att ni, i er egenskap af tempelherre, hade en synnerlig dyrkan för en viss Gud, som egentligen icke anses för den räta och sanna., Hvilken då, min herre? frågade Salomon med synbar öfverraskning. Den helige Bacchus vet jag! Jag slår vad om, att ni egnar honom en särskild dyrkan, fastän ni kanske i dag ej haft tillfälle att åkalla honom. Se här ger jag er någonting att offra, så att den eljest vänlige guden ej må bli ond på er.n Han lemnade Salomon en kristallflaska full af en gul likör som spred en angenäm lukt, Den gamle drinkaren hade ingenting förstått af den lille abbens skämt, men åsynen af flaskan syntes på en gång uppväcka alla hans sinnen. Hans ögon förstorades, hans mun öppnades. Efter en kort tvekan fattade han buteljen, såg på den noga, skakade om den; luktade på den och förde den slutligen beslutsamt till sina läppar. Han drack glupskt, och -det var med en smärtsam ansträngning som han ändtligen förmådde taga den från munnen. Tafatt aftorkade den gamle tysken halsöppningen på flaskan med sin rockärm och återlemnade den till Chavigny med ett saligt leende. Det var godt!... sött som socker! Det tror jag! den bästa ratafia man kan få på Amerikanernas hötel, en blandning af