EEE STEEN IEEE TEESE under den 3 dennes och med förra posten inkommen till civildepartementet. Sedan jag, på sätt förut blifvit inberättadt, i ändamål att bereda sådane öfverenskommelser inom Fridlefstads, Rödeby och Silihöfda socknar, hvarmedelst den olofliga bränvinstillverkningen inom dessa socknar kunde förekommas, samt förbrytarne, genom menighetens egen försorg, blifva upptäckta och till ansvar befordrade, föranstaltat om invånarnes hörande å gällstämma den 22 nästlidne Februari, som ock i min närvaro hällits; så bafva väl hemmansegarne inom åtskilliga rotar eller mindre distrikter deraf åiagit sig, dels att hälla tillsyn derå, att oloflig bränvinstillverkning inom distriktet icke utöfvades, dels ock att biträda vederbörande länsmän och tillsynings män vid undersökningar inom samma distrikt; men deremot förklarat sig, af fruktan för hämnd och skadegörelse å personer eller egendom, icke våga att utsträcka tillsynen eller ens lemna biträde vid undersökning utom roten eller distriktet; likasom invånarne i mänga byar och hemman, eller just de, hvilka äro kände säsom tillhåll för smygbrännare och lagbrytare, undandragit sig att uti någon öfverenskommelse till ordningens upprätthållande ingå, utan fastbeldre en hemmansegare vid sammanträdet öppet och trotsande förklarat, att han både utöfvat och ämnade fortsätta den olofliga bränvinstillverkningen, fastän han derför redan blifvit vid domstol tilltalad. Emellertid hoppades jag, att kronobetjeningen jemte de af mig utsedde särskilta tillsyniogsmän skulle förmå att hämma ifrågavarande lagöfverträdelser, der de icke thyföruten upphörde; och det har sedermera jemväl lyckats att upptäcka flere lönnbrännerier samt taga i beslag den olofligen begagnade redskapen; men af inkomne rapporter och särskilta un derrättelser erfar jag, att den olofliga bränvinstillverkningen lika oförsynt fortsättes på mångfaldiga spridda ställen, särdeles inom Fridlefstads och Silhöfda socknar: att lönnbrännarne organiserat särskilt bevakning, som skulle iakttaga kronobetjeningens el ler beslagares ankomst samt derom underrätta, så at redskapen hunne undangömmas; att, så väl de personer, hvilka utgjorde denna bevakning, som mängs flera drefvo omkring i socknarne, försedde med bös sor och andra vapen; och slutligen, att, vid de tillfäållen, då undersökningar af beslagare skolat verk ställas, sammanskockningar, till en del af beväpnade personer, egt rum, att hotelser blifvit yttrade så väl emot Seslagarne och deras biträden, som emot enskilda personer, hvilka icke delat förbrytarnes mening eller velat dem understödja, samt att försök skett ati med våld hindra beslagen eller åtminstone afskrämma från åtgärdens fullföljande. Det visade sig häraf, att de utvägar, som hittills blifvit omfattade, voro otillräckliga för ordningens upprätthållande; och då härtill kom, att ett särskilt våld af särdeles grof beskaffenhet inträffat uti Fridlefstads kyrkoby, i det att skarpa skott emellan der boende personer blifvit vexlade, med den följd, att en blifvit dödskjuten och tvenne illa sårade, hvilken händelse, om den än icke stått i omedelbart sammanhang med de öfrige ifräga varande förbrytelserna, dock i så måtto kan skrifvas på räkningen deraf, som åtminstone den ene af deltagarne lärer varit rusig och sannolikt, likasom så många andra just genom den ohejdade smygbrännin gen fätt tillfälle att förskaffa sig bränvin; fann jag mera verksamma åtgärder emot det öfverhandtagande onda vara af högsta behof påkallade; hvadan jag förordnat att kronolänsmannen i Tvings distrikt, som eljest har sin hufvudstation i Tvings socken, tills vidare skall vistas inom Fridleistads socken och en särskild vice länsman der anställas, för att biträda den förre samt, då denne af andra tjenstegöromål är hindrad, bestrida länsmanstjensten inom Fridlefstads och Sillhöfda socknar; hvarjemte jag, med stöd af K. M:ts nåd. bref den 23 sistl. Febr., hos vederbörande reqvirerat 50 man af kongl. marinregementet, med nödigt befäl, att förläggas inom Fridlefstads socken, för att lemna handräckning till ordningens upprätthällande derstådes och uti angränsande socknar, hvilken kommendering ock i dag dit afgått; äfvensom jag utfärdat kungörelse, att i morgon uti socknekyrkorna uppläsas, med varning emot förbrytelsernas fortsättandle och erinran om de straff, som enligt k. förordningen den 6 Febr. 1849 drabba dem, hvilka, på sätt deruti omförmäles, sig förbryta., Med ofvanstående rapport följer äfven ett protokoll, angående en person, som blifvit från ett fönster ihjelskjuten inom ofvannämde Fridlefstads socken, dock endast till följd af enskild fiendskap och utan något annat sammanhang med den olagliga bränvinsbränningen, än att den derigenom alltför lätt tillgängliga varan sporrat till allehanda våld, lagöfverträdelser och brott. Vid landskansli-förhör om mordet hade den t. f. kronofogden i distriktet dit Fridlefstad hör, med åberopande af förut afgifna rapporter, förmält att vid de flera tillfällen, då undersökningar inom socknen skett angående olaglig bränvinsbränning, obehöriga folkskockningar, till en del af beväpnade personer, inträffat, att stoj och oväsen, för att motverka ordningen, dervid föröfvats, och att en mängd skott, ända till tjugo åt gången, aflossats af de vakter eller utposter som lönbrännarne besolda för att inge skräck och tillkännagifva kronobetjeningens närvaro eller ankomst, samt att detta öppna trots, som kronofogden icke anser kunna stäfjas utan militärhandräckning, isynnerhet eger rum i vissa byar af samma församling, hvarest beväpnade, ofta rusiga personer, med hotande åtbörder, å vägar och stigar, allmänneligen kringströfva.n För icke så lång tid begingos i samma trakter oordningar, och våld och hotelser egde rum mot bränvinsbränningen och dess idkare, på den föregifna grunden att rusdryckens tillverkning förstörde näringsämnena och uppjagade priserna på lifvets första förnödenheter för de arbetande klasserna. Nu är det till förmån för samma handtering, men bedrifven emot och i trotts af allmänt gällande förbud, som samma trakters förvillade befolkning sätter sig utom lagen. Dock torde motsägelsen ntan svårighet kunna lösas. Det var, om vi ej missminna oss, ingalunda mot den så kallade husbehofsbränningen, hvilken endast till—— Den här gamla skälmen är den andres I medbhrottslino, cgada OChaw;eny oc Iben 411 DIA.