främmande för den der figuren... Nikan väl åtminstone säga oss hvad han heter? Ett namn är nödvändigt då man lefver bland menniskorna, men då man lefver utom -menskligheten och ej har den ringaste gemenskap med sin nästa, gagnar det till ingenting I Men sög mig om han är ung eller gammal? Säkert har ni ofta sett honom? Man ser honom icke, man gissar honom då han går förbi. i mörkret, det är allt. Var då uppriktig, medgif att ni känner honom ? Jag kan icke medgifva det... man fruktar hono.n, man böjer sig under hans hat eller hans vrede, man söker honom eller man undviker honom, men han låter aldrig någon utgrunda sig, Hör på, min vän, sade Philip, som med synbart intresse alhörde detta samtal, ni synes hafva en afgjord smak för det underbara, liksom alla edra landsmän på andra sidan Rhen. Men ni måste vara alltför förnuftig för att ej förstå att denna menniska icke kan lefva här nere utan andras hjelp. Jag vågar knappt försäkra att han är en menniska med sanima behof som vi.n Allt detta är beundransvärdt,, återtog den lilla abbån, men ni måste åtminstone veta hvilken del af gångarne han vanligtvis besöker ? Ån är han här, än der, han kan i detta ögonblick vara oss så nära att han hör våra ord .n Tror ni honom verkligen i stånd att anfalla 0ss?, Han är fruktansvärd som ett rytande lejon, ve mig, om jag uppeggar hans vrede ! Huru kan ni veta att hans vrede är så förskräcklig.n Hartman bet sig i läppen utan att svara,