nektar och ambrosia ... Siså, min vän, änn en klunk. Salomon syntes i hög grad frestad; har sträckte fram handen men drog den åter tili: baka. Nej, stammade han, jag har svurit på Abacus, vid Sions heliga tempel, och broder de Trancheville, vår jpreceptor, har förbjudi 088 att till öfvermått dricka vin och bränvin sMen preceptorn har icke talt om ratafia. På detta inkast hade Hartman ej någol svar, han fattade buteljen och tömde den nästan helt och hållet. Akta dig, Chavigny, atthan icke blir full) sade Philip lägt. Frukta ingenting, jag harredan bedömt mir man; ett helt fat likör är icke tillräcklig att berusa honom; det lilla han har druckit är kanske tillräckligt att en smula lossa hans tungas band. Det går väl an för dig, som han har svurit att försvara om det också skulle kosta hans eget lif, men jag, corpus j vile, jag behöfver förskatfa mig en beskydI dare i ifall en sådan blir åf nöden. Såsom Chavigny förut sagt visade den j gamle Salomon sig snart mera meddelsam ; och öppen. Isynnerhet var han förekommanide mot den lille abbån, som så frikostigt itrakterat honom, och hvarje gång dennes fötter eller hufvud hotades af något hinder gjorde han honom uppmärksam derpå. Chavigny skyndade sig att draga nytta af haus vänliga sinnesstamning, i åh, apropos, mäster Hartmann, började ,han under gåendet, nog känner ni till den j der hemska figuren, som valt underjorden till jsin boning.n I Iinger kan berömma sig af att känna honorm, svarade dena gamle tysken lakoniskt, Hvad vill det säga! Nyss då vi talade med er stormästare, syntes ni på intet vis