Aftonbladet – 8 mars 1855, sida 2

En sådan väg finns, åtminstone har den funnits förr, och det skulle kunna vara mig möjligt att återfinna den. Men här nere i gångarne är man ej säker för något; den ena dagen är vägen fri och den andra är den stängd genom ett jordras, utomdess löper man också fara genom öfversvämningar och andra olyckor., Försök icke att förskräcka oss, min vän, sade Philip med fasthet, ni kan i alla fall icke -fyckas deri; ingenting kan hejda oss. Jag frågar er om ni kan — ja eller nej — tjena oss som ledsagare till Val-de-Gråce ? Om vår vördade stormästare befaller mig. Jag befaller er det, Salomon Hartman; men detta är icke nog; ni skall äfven lofva mig att med all er makt bistå dessa begge unge män i deras förehafvande., I få ord underrättade tempelherrarnes öfverhufvud Hartman -hvarom det handlade. Denna gång tvekade ej tysken att visa -sin förskräckelse. ;Fordra icke detta af mig, vördade fader! utropade han med häftighet, Om den unga flickan verkligen har fallit i dens händer som jag inbillar mig, så besvär jag er att icke blanda er i denna sak. Ni vet icke huru oförsonlig han är uti sin hämd! Huru många gånger har han ej sedan flera år tillbaka kommit hit till vårt tempel, men han har aldrig stört våra heliga ceremonier; han har aldrig uppenbarat sig för oss genom någon vildhet. Bry er derför icke om honom. Om vi förolämpa honom, hotas vi af destörsta olyckor. Jag besvär er derföre, för vår heliga ordens äras skull, för edert dyrbara lif, i våra vör-. dade bröders namn, fordra ej att jag skall uppreta den, hvilken jag ej.en gång vågar nämna. Den förtviflade ton hvarmed denna oöfvervinnerliga fruktan uttalades, syntes göra ett visst intryck på stormästaren; men han qväfde denna känsla. sOch om det vore djefvulen sjelf, sade han tili Salomon, skall ni utföra mina befallningar. Äro vi ej till för att slå lejonet; som oupphörligt smyger omkring i mörkret och söker efter rof? Lejonet är denna okända