Aftonbladet – 8 mars 1855, sida 2

ära och uti sin nakenket. ... Vår orden har tvenne olika klasser: den militäriska och den förtroliga. Uti den första upptaga vi medlemmar af alla samhällsklasser, af. dem. bilda vi de nödvändiga verktygen för vår framgång och vår makt; den andra deremot,känner ensam hemligheten af vår mission och består af män, utmärkte genom höghet och förtjenster. Det är med dem, som jag på förhand är säker att ni skall sympatisera., Nå väl, stormästare, då min själ är lugnare och min uppmärksamhet mera odelad, vill jag med nöje höra er., Amen, då min son, och ära vare Gud ! Under detta samtal hade de gått ned från estraden och styrde nu sina steg mot ingången till hvalfven hvarest Salomon Hartman väntade dem i lekmanskostym. Då de banade sig väg genom väpnarnes eller de tjenande brödernas leder hviskade en grof röst i Philips öra: Måtte Gud vara med er, hr Sullian!n Vid detta namn, som påminte honom om hans fångenskap, vände Philip sig hastigt om. Han igenkände under den svarta -yMerocken den förnämste af fångvaktarne på bastiljen. Måtte han äfven vara med -er-själl, sade en röst från andra sidan. Denna gång igenkände Philip Salvien .med glasögonen, den poetiske polisspionen som.hade arresterat. honom. Lussan besvarade denna dubbla välönskan med en böjning på hufvudet. Stormästaren smålog. Dessa äro de nödvändiga verktygen om hvilka jag talat med er, tillade hamhalfhögt. De hade nu lemnat templet, och i det ögonblick de ånyo skulle fördjupa sig i de underjordiska hvalfven, gjorde begge vännerna halt för att taga afsked af stormästaren, Gån i frid mina söner,, sade han, och måtte Gud bevara er för denna afgrundsande; försåt!. . . Salomon Hartman, minns dina eder!, Derefter gick han åter in i templet, och efter några minuters förlopp hörde de begge unge männen ånyo den sköna sång, som först ådragit sig deras uppmärksamhet, genljuda igångarne. (Forts.)