Aftonbladet – 8 mars 1855, sida 1

dokumenter på hvilka ni stödjer er; utomdess har jag icke tid dertill. Min vän och jag hafva, som jag redan tror mig hafva sagt, i detta ögonblick ett åliggande att uppfylla hvilket kräfver all vår styrka och all vår verksamhet; jag vågar derför bedja er för vår skull använda den stora magt ni eger här . . . Tala, min son, sade stormästaren ifrigt. Få, mycket få menniskor hafva under min lefnads lopp ingifvit mig den aktning och den tillgifvenhet jag känner för er. Kanske har ni misskänt mig, men det bör ju ej förvåna mig då ni ännu misskänner er sjelf! Jag hoppas snart kunna bevisa er den del jag tager i er lycka och er upphöjelse; jag skulle redan ha gjort det om ni hade velat. . . Men tala, säg, hvarmed kan jag tjena er? Ni är mig lika kär som den unge Benjamin var sin fader Jakob.n Jag tackar er för denna vänskap, stormästare, men jag skall ej sätta den på för hårda prof. Jag önskar endast få veta om ej denna natt en ung qgvinna, hvilken liksom vi förirrat sig i gångarne, varit här för att anropa er eller någon af ordens medlemmars hje!p. Nej, min son, jag har ej sett någon, och jag hade genast bhfvit underrättad om en obehörig synts omkring templet. Det galleri genom hvilket ni har kommit är den enda föreningspunkt som finnes emellan detta ställe och de öfriga underjordiska hvalfven. Det är der som vi låta våra neophyter undergå profven, och det har ännu aldrig händt att någon från detta håll stört våra förehafvanden. Men säg, min son, har ni nog förtroende till mig för att yppa ändamålet med edra frågor? I få ord berättade Philip fröken de Villeneuves försvinnande ur klostret Val-de-Gråce. Abbe de la Croix syntes eftertänksam. Det är en obegriplig händelse, sade han slutligen, men sedan någon tid löpa vissa rykten omkring bland våra bröder om saker som tilldraga sig inom dessa hemska hålor. Man säger, alt de äro bebodda af en elak, oåtkomlig varelse, hvilken ser i mörkret och