Aftonbladet – 7 mars 1855, sida 2

Men det tarfvar dock en förklaring. Den liberala majoriteten i komiten har votcrat att föreslå kammaren en adress till konungen, som, ehuru i moderata ord, bestämdt skulle uttala en fördömelse öfver den politik regeringen följt sedan tio månader, deröfver att ministeren öfvergifvit sitt sistlidne vår framlagda program och den isolering, som deraf blifvit en följd. Vidare har en förlängning af kreditbevillningen blifvit förkastad genom en förening af högerns och yttersta vensterns röster. Men detta beslut om afslag var icke verkan af en koalition, såsom man i början kunde tro. En af högerns ledamöter hade till och med uppställt ett amendement, som gick ut på ett fullständigt devouement för regeringen. Många af kommittens ledamöter äro öfvertygade, att högern voterat mot kredi:en af brist på omdöme, för att icke begagna ett skarpare ord. Man bör veta, att högern icke just briljerar med mycket parlamentariskt förstånd. , Hvad den förmodan angår att högern, af fruktan för att traktaten snart skulle komma att afslutas och krediten användas tvertemot regeringens innersta önskningar, börjat göra opposition, så kan man knappt ett ögonblick tänka derpå. Amedementet, om hvilket jag nyss talade och som blef förkastadt, visade att det ryssvänliga partiets mening icke var sådan. Hvad traktaten angår är den alltjemt föremål för vexlande rykten. Preussen vill naturligtvis ha den så betydelselös som möjligt. Öfver en betydelselös traktat skulle Preussen icke beklaga sig, då densamma kunde ha den verkan att förskaffa Ryssland biträde af en vänligt sinnad stämma i Wienerkonferenserna. För att visa hurudana dispositionerna i detta hänseende äro, är det tillräckligt att nämna, att Preussen ända till den alldrasednaste tiden begärt, att bland vilkoren skall intagas det förbehållet att franska trupper icke få passera genom Tyskland. Vill någon åtaga sig att på en sådan basis uppgöra en krigsallians? Man vet för närvarande temligen säkert, att hr v. Niebubr, konungens handsekreterare, hvars ryska sympatier äro allmänt kända, verkigen var beordrad att begifva sig till Paris, för att närmare öfvervaka general Wedells mission. Men Frankrikes sändebud i Berlin, hr de Moustier, begaf sig då till hr v. Manteuffel, för att säga honom, att om denna beskickning skulle eg2 rum, skulle Frankrike deri se en brist på aktning och ett vittnesbörd derom att Preussen icke hade något allvar med hela saken. Hr v. Manteuffel motsatte sig då denna beskickning, och hans tidningar utbasunade detta såsom hans stora speciella förtjenst. Ni kan lätt dömma i hvilken spänning man för närvarande befinner sig här i Berlin. Situationen kan med hvarje dag och timma förändra sig. Ösfverste Olberg har återvändt till Paris med nya instruktioner och förslag. De detaljer, som Journal des Debats meddelar om den tillärnade traktaten, afse uteslutande det första preussiska förslaget, som blifvit förkastadt af vestmakterna. Det erfordras nämde blads fusionistiska och ryssvänliga hallucinationer, för a.t våga säga att dessa preussiska förslag äro identiska med eller föga skilja sig från vestmakternas. Det är alldeles säkert, att vestmakterna icke skola tillåta en neutralitetstraktat af hvad slag som helst. Antingen skall en verklig och allvarlig traktat afslutas eller ock blir det allsingen traktat af. Sådana voro de sednaste bestämmelgerna i London och Paris. Vi äro med ett ord i ett tillstånd af full ovisshet rörande den verkliga ställningen. Det ryska partiet upprör himmel och jord för att hindra traktatens afslutande. E,