Aftonbladet – 7 mars 1855, sida 2

skrifter, utgörande dels uttalade och motiverade åsigter till förmån för det ena eller andra förslaget, dels fullmakter att för viss person eller församling vid tillfället föra talan. Någon egentlig s. k. diskussion, der skäl och motskäl gifvas och vederläggas, kunde icke ifrågakomma, alldenstund mötet icke hade att leda sig till fattande af ett visst beslut, utan endast att till konungens befallningshafvande yttra sitt förordande för någon förut känd åsigt. Hans excellens frih. L. H. Gyllenhaal erhöll först ordet. Af de 3:ne undersökta och utstakade banorna, dem h. exe. benämde Sköfdebanan, Klosterbanan och Skarabanan, hade enligt talarens öfvertygelse den s. k. Klosterbanan, d. v. s. vestra Billingsbanan största företrädet så väl för det allmänna som särskildt för länet, och utvecklade h. exc. i ett sakrikt och upplysande muntligt föredrag denna sin åsigt. Härefter uppläste hr borgmästaren Wetterstrand ett längre anförande, hvari Skarabanans företräden yrkades, samt vigtiga skäl framdrogos för valet af denna riktning. I samma syfte hade äfven lektor Alander ett skriftligt anförande. Såsom målsman för Sköfdebanan inlemnade grefve G. M. Posse en skrift med 3,460 underskrifter af hemmansegare från 102 församlingar. Kommersrådet Santesson, possessionaten Wettergren på Höfre och A. H. Carlander i Ullevad samt majoren Åstrand hade skriftliga anföranden med förord för vestra Billingsbanan. Kyrkoherden Otterström hade äfven ett skriftligt anförande. Bergmästaren -v. Zweigbergk väckte förslag om en alldeles ny. riktning från Böckersboda vester om Ymsen till -Ullervad, Ek; Timmersdala, Istrum, Skålltorp, Arntorp, Härlunda kyrka, Wallberg, Fölene, 3000 alnar kortare än den raka Skarabanan. Från Skålltorp till:länegränsen lärer dock marken för denna riktning. vara ganska oländig.. En ny upplaga af Bellmans skrifter. Länge har den önskan varit uttalad, att man måtte kunna åstadkomma en fullständig upplaga af Bellmans skrifter, försedd med alla nödiga litterärhistoriska upplysningar och andra illustrationer, medan ännu arbetet i denna riktning lättas genom lefvande traditioner. Sonden ansåg sjelf sin edition endast som provisorisk och önskade att en annan upplaga snart skulle kunna föranstaltas med alla nödiga underrättelser om de i dessa skrifter förekommande personer, orter, klädedrägter, m. m., jemväl så långt ske kan, åskådliggjorda genom kartor och teckningar samt först och främst alla dithörande outgifna melodier,. Atterbom har sedermera i sin minnesteckning af Bellman instämt i denna önskan, och det är i sanning hög tid att någonting sådant företages, ty snart äro så väl alla personligheter som alla småtraditioner från den gustavianska tiden bortdöda, ochi en framtid skulle Sverges egendomligaste sångare kunna bli mycket svårbegriplig utan vidlyftiga forskningar, som då äfven skulle i många hänseenden möta de största svårigheter. Vi ha derföre med nöje erfarit, att en dylik upplaga nu är å bane, genom följande uppmaning, om hvars införande i bladet hr Carlen anhållit: Sysselsatt med förberedelserna till en mera vidtomfattande upplaga af Bellmans samlade skrifter, åtföljd af ordförklaringar samt historiska underrättelser om de i dessa skrifter förekommande personer, lokaler, klädedrägter, egna sedvanor, instrumenter, melodier, m. m., anhåller undertecknad att en hvar, som kan lemna upplysningar om ett eller annat i nämde afseende, godhetsfullt mätte medverka att få ifrägavarande upplaga så innehållsrik som möjligt. I densamma kommer dessutom att inrymmas en värdefull samling af ännu otryckta skrifter, som utgifvaren redan har i sin ego, jemte: ätskilliga handteckningar såväl af Bellman sjelt som af Sergel, Martin, Hilleström, m. fl. bland skaldens samtida vänner. Kunde denna samling ytterligare ökas, blefve allmänhetens förbindelse så mycket större. Bref och personliga besök eller anvisningar till muntliga samtal emottagas med all tacksamhet. Stockkolm den 6 Mars 1855. Joh. Gabr. Carlen, boende i huset midtför porten till Humlegården, 1 tr. upp.