Aftonbladet – 7 mars 1855, sida 1

slags vördnad höllo dem fastnaglade der de stodo. -Oaktadt: den enes; mod-och den andres lättsinne-afvaktade de i mörkret ett gynnsammmare ögonblick för att framträda. Emellertid fortfor gången på samma märkvärdiga rythm vi beskrifvitoch: som tycktes hafva ett österländskt ursprung. Dä: den upphörde, steg öfverstepresten upp och läste med hög röst: Du var, 0 Ierael, ett senapskorn, som jag tog i min hand och lät falla ned i.en fruktbärande jord; du blef ett omätligt träd; himlens fåglar hvilade sig på din krona och nationerna satte sig i din skugga. Men det är skrifvet i min nya lag: Hvarje träd som icke bär god frukt skall afhuggas och kastas i eld n. Dina frukter OIsraöl, OIsraöl; voro uppfyllda med aska och bitterhet. Jag har äfven skickat dit mina vedhuggare; och det förbannade trädet har blifvit afbugget till jorden, och dess qvarlefvor hafva blifvit spridda kring jordens yta.n Här uppstämde kören en sorgsen klagande sång som ackompagnerades af en dold musik. Presten fortfor: Tiderna äro fullbordade: Jerusalem är begrafvet under gräset, och ödemarkens trälar uppklättrapå ruinerna af Salomons tempel. Gamla. Jerusalem, jag har stött dig ur mitt sköte, såsom -enotacksam trolös dotter; min vredes förkunnare: hafva med eld och svärd förstört din helgedom, vanhelgad.af Baals och Molochs dyrkan. Men jag skall återuppbygga åt mig, på en ny jord, ett större och praktfullare tewpel-än ditt: Mina byggmästare och mina arbetare hafva redan börjat verket; ännu en gång skall Libanon beröfvas sina cedrar, Ophir sitt guld och Saba sina vällukter; lammens blod skall åter flyta i strömmar på offeraltaren; och elden i min helgedom skall aldrig slockna. — Hvilken är denna krigiska trupp som banar sig väg genom tiden, med värjan i handen, för att slå lejonet och draken? — Jag igenkänner er, tappre soldater, jag har utvalt er bland de helige och de starke för att utrota mina fiender. Genom