Aftonbladet – 7 mars 1855, sida 1

icke observeras af de hemlighetsfulla okände. Sången upphörde ibland, och då uppläste en klar, mild röst ett slags predikan. Då de unga männen kommo till yttersta ändan af: korridoren, böjde de sig ned och började att krypa, för att icke ådraga sig de personers uppmärksamhet som vaktade ingången. Slutligen insmögo de sig i en atelier, hvilken tjenade till förstuga åt samlingsstället, och der, stående bakom en pelare, betraktade de den märkvärdiga tafla som utbredde sig framför dem. XIV. TEMPLET, Det ställe hvarest sammankomsten hölls syntes icke tillhöra de gångar, hvilka Lussan och Chavigny genomvandrat. Det var ett slags underjordiskt tempel, hvilket, ehuru fullkomligt väl bibehållet, tycktes härleda sig från forntiden. Taket uppbars af fyrkantiga pelare, insatta i murarne, och kapitelernas utmärkta bildhuggerier påminde om den romerska konstens skönaste tidehvarf. Europas olika nationers fanor prydde hvalfvet, äfvensom flera stora silfverlampor, fästade vid tjocka silkessnören. Trofeer, bestående iaf antika vapen och fanor, smyckade väggarne; mellan hvarje trof suto metall-lampetter, hvilkas vaxljus kastade ett bländande sken öfver församlingen. Midt på golfvet reste sig ett förgyldt altare, till hvilket flera trappsteg ledde, belagda med rika mattor. På detta altare, hvilket syntes från alla sidor af templet, stod en Jjussiake af. guld med sju armar, hvari brunno välluktande vaxljus, samt ett skrin af brons, i form af en liten götisk kyrka; derbredvid låg en öppen bok, skrifven med guldbokstäfver, en antik: värja, en biskopsstaf och en biskopsmössa. Alla dessa föremål -betraktades af de närvarande med vördnad och syntes för dem vara reliker af högt värde. Församlingen bestod af mellan tvåoch trehundrade personer, hvilka sguto i en hierarkisk ordning; hvarje afdelning utmärktes