Aftonbladet – 6 mars 1855, sida 2

elden alltid underhölls af en dubbel blåsbälg, spred ett bländande sken öfver alla föremålen. I taket var en maschin af högst ovanlig form fastsurrad, och det var dess tunga kläpp, som förorsakat det dofva buller de begge vännerna hört på afstånd. Fem eller sex karlar i arbetskläder och med läderförkläden arbetade med ifver. Den ena smälte metallen uti ugnarne, den andra satte den tunga maschinen i rörelse; de öfriga voro sysselsatte med något blankt och lysande ämne, som gaf en silfverklang ifrån sig. En liten gubbe, klädd i brun rock, pudrad peruk och skor med spännen, gick fram och tillbaka på golfvet och syntes leda arbetena. De begge vännerna betraktade med förvåning denna oväntade scen. Det är alkemister,, sade Chavigny, forskare efter den filosofiska stenen.n Det är falska myntare, sade Philip sakta. Bah, det är inte möjligt. ... Du har ändå rätt, Philip, återtog Chavigny efter en noggrannare undersökning, det är falska myntare .. . men vänta litet... bedråger jag mig icke? ... Den der lilla gubben med peruken och spanska tobaksrocken, som synes vara sällskapets öfverhufvud, är det inte... jo, minsann, det är han! det är Rasettes man, det är herr Bonnard., Hvad säger du? Den der procentaren som du så ofta har talat om, den der pantlånaren . . . Står lifslefvande framför dig, Philip; i början kände jag icke igen honom, ty lågan från smedjan förbländade mig. Herr Bonnard, falsk myntare!... Se der således ursprunget till hans stora förmögenhet! Kom ihåg att jag har lånat penningar af honom. Mig ovetande har jag kanske varit utprånglare af falskt mynt. Detta ropar hämd, och jag skall hämnas. Nu förvånar det mig icke