Aftonbladet – 6 mars 1855, sida 2

I hört denna långsamma och högtidliga psalmsång, som redan öfverraskat Philip första gången då han besökte de underjordiska hvalfven. Men denna gång var sången tydligare, man hörde fullkomligt att den till alla delar afvek från de katolska koralerna, ehuru den kanske hade samma ursprung som de. ;-Hvad kan det vara? frågade Philip. rd Den här delen af Paris är uppfylld af klo ster; det är säkert bruna, hvita eller svarta munkar, hvilka sjunga ottsången., Nej, nej, Chavigny, dessa toner komma hör ur gångarne; vi skulle ej höra dem så tydligt om de inträngde genom det tjocka stenhvalfvet som hvälfver sig öfver våra hufvuden och som skiljer oss från jorden. Utomdess, uti hvilken katolsk kyrka har du hört denna märkvärdiga rsthm, du som är brorson till en biskop och sjelf abbå., na In minoribus, Philip, det vill med andri ord säga att jag har tillåtelse att vara okunnig i... Men hvad fan är det för en djeflatjenst som de der hålla ?, Det må vara hvilken som helst, så äro vi skyldige att för vår egen skull och för vårt företags framgång bjuda till att få se och tala med dessa okända. Kanske att min arma Thew råse i sin förtviflan anropat deras beskydd. j Det är sannt, Philip, men att dömma efter rösterna, måste de vara mycket talrika; och om de så här gömma sig i jordens inelfvor för att sjunga psalmer, är det naturligt att de icke önska blifva sedda af profana ögon ... Vi må vara huru tappra som a så måste öfvermakten segra öfver oss. Jag förstår dig, Chavigny, du har icke som jag skäl att våga ditt lit... Jag skall gå ensam; tack vare min kompass och de märken jag ritat på väggarne skall det bli dig lätt att återvända till trappan vid gatan Vaugirard. (Forts.)