Aftonbladet – 6 mars 1855, sida 2

Bonnard, din hustru bedrager dig och du skall blifva hängd! Vid första ljudet af denna menskliga röst stannade maschinen och arbetet upphörde; hvarje arbetare stod slagen af förskräckelse, och herr Bonnard sjelf, blek och orörlig, lyssnade med gapande mun. Förtjust öfver den verkan hans ord åstadkommit, upprepade den skälmaktige abben ännu en gång sin hemska, olycksbådande spådom: Bonnard, din hustru bedrager dig och du skall blifva hängd ! Derefter skyndade han bort, hjertligt skrattande åt den gränslösa bestörtning, hvari han försatt falskmyntarne. Desse afbröto sina arbeten, släckte hastigt ljusen och störtade förskräckta utför en trappa, belägen på andra sidan om verkstaden, utan att lyssna till Bonnard, som kallade dem tillbaka. Helt stolt öfver framgången af sitt skämt upphann abbåen Philip. Denne var dyster och missnöjd. Du är lycklig, Chavigny, sade han, ;som kan skratta och vara glad... Men låtom oss försöka om det är möjligt, att ersätta den tid, de oupphörliga hindren låta oss förlora. Och han började åter sin vandring; abben, missnöjd öfver att hafva förtjent dessa förebråelser, följde honom helt tyst. På detta vis förflöt en halftimma. De begge vännerna utbytte ej ett ord, deras enda tanke var att skynda. Lussan var bedröfvad, han varseblef att vägen, i stället för att gå åt söder, omärkligt vek af åt norr. Han tog en annan väg, utan framgång, han vek in i en ny korridor, men ingen gång följde den önskade riktningen. En ny händelse inträffade för att skingra de unge männens oro. Sedan några minuter hade de på afstånd