Aftonbladet – 6 mars 1855, sida 1

VV Nb D DL ML mV MUM nn marken fortfor att vara torr. Vattnet, som hade inträngt i den delen af gångarne som låg under gatan de Tournon och Odeonsplatsen, hade icke inträngt bit. De hoppades nu. att utan svårighet uppnå Val-de-Gråce, då hastigt ett nytt hinder hejdade dem; ett jordras afskar vägen. De begge vännerna kunde icke återhålla ett utrop af modlöshet. Men hvärtill tjenade rede? De måste ännu en gång återvända. Innan Philip aflägsnade sig kastade han en sorgsen blick på jordraset som så olyckligt nfbrutit deras vandring. Det syntes nyligen nafva egt rum, och bland denna massa af stenär och grus sågo de träbitar, ja till och med spillror af glas och porslin: Det är utan tvifvel qvarlefvorna af något af de hus som, tyvärr, nyligen insförtat,, sade Philip. Dessa tecken kunna icke bedraga oss. Kanske att det är ruinerna efter hötel de Villeneuve,, yttrade Chavigny. Nej, nej,, svarade Philip och kastade en blick på plankartan, hvilken han höll upprullad i handen, då är det snarare huset vid gatan dEnfer. Men se hit, Chavigny. Philip pekade på en af de svaga pelarne som här och der stödde hvalfvet och som bestodo af fem eller sex på hvarandra uppstaplade stenar. Efter utseendet hade denna byggnad blifvit underminerad, men endast en del hade sprungit i luften och qvarlemnat den krossade stenen ännu svart efter explosionen. Ser du, Chavigny, att mina misstankar äro grundadep, fortsatte Fhilip dystert, det är en mensklig hand som är skulden till instörtandet af detta hus af hvilket vi här se qvarlefvorna., Du har rätt, och vid Gud dethar sprängts