Aftonbladet – 6 mars 1855, sida 1

rat, enligt min tanke är denna omständighet gynnsam för vårt företag. Om största delen af hvalfven stå under vatten, nödgas vi inskränka våra efterforskningar inom en trängre cirkel, och detta gör vårt förebafvande naturligtvis betydligt lättare. Du har rätt, Chavigny, men äro vi väl säkra på att icke vattnet afskurit all gemenskap emellan det ställe hvarest vi äro och hålorna under Val-de-Gråce? I så fall, Philip, hvad skola vi företaga? n skall vända om till trappan vid gatan Vaugirard, och jag går framåt om jag också skall vada i vatten ända till lifvet! Godt! Tror Ju att jag är rädd för ettlitet bad? Så länge jag kan hålla min lykta och mift elddon öfver vattnet följer jag dig genom helvetets alla sju floder, nomaligen Styx, Lethen, Tenaren, Avernus, Coeyten, Phlegeton och... och... tag mig fan tror jag icke att jag glömt bort hvad den sjunde heter. Under detta samtal hade de åter kommit till hvålfvet och Philip hade ånyo rådfrägat sin kompass. Låtom oss gå rakt åt söder,, sade han; under Luxembourg och Kartusianerklostret på gatan dEnfer, äro vi mera aflägsna från Sei nen och hafva således mindre att frukta af öfversvämningen., Får gå! Åt söder! upprepade Chavigny bekymmerslöst. Och : för att upplifva sina krafter började han att knapra på en skorpa hvilken han doppade i likör. de veko af i en korridor som var något backig men torr och hård; olyckligtvis gick den i oupphörliga krokar, och Philip, föga van att begagna kompassen, kunde derför icke noga bestämma gåpgens läge. Dertill afbröts vägen ofta af ateliger hvilka hindrade dem att gå så fort som de önskade, men