Aftonbladet – 6 mars 1855, sida 1

tusen krokvägar slutligen satte lyktan på för sta trappsteget. Och som det synes, begagnade han vid detta tillfälle inga skor,, tillade Chavigny med låtsad munterhet. Emellertid, djefvuäl eller icke, så var det åtminstone en god djefvul... Men säg mig, Lussan, kan du icke gissa till hvem det der originalet kan vara, som bor här för sitt nöjes skull och som roar sig med att ömsom spela goda eller dåliga spratt åt de stackars lefvande? Att dömma af märkena efter hans fot måste han vara en ung kraftfull man. Att gissa hvarför en mensklig varelse förer ett dylikt lefnadssätt öfverlemnar jag åt någon. skarpsinnigare ... Men du, abbe, såg du icke den okändes ansigte vid det ögonblickliga skenet af vår aflossade pistol, åå vi hade gått villse i gångarne., Ja, det var visst ieke något vackert an-. sigte,, svarade Chavigny med en lätt rysning, och blixten slocknade så hastigt att det vöre mig omöjligt att beskrifva hvarken hans anletsdrag eller hans klädsel. Medan de begge vännerna samtalade hade de genomvandrat den till höger om trappan liggande korridoren. Philip hade upptagit ur sim ficka ett stycke svartkrita, med hvilket han hör och der gjorde märken på murarfne, så att de skulle kunna finna återvägen. Nu. uppnådde de det första hvalfvet hvari en hel mängd vägar korsade hvarandra; denna gåvg rådfrågade Philip sin plankarta och sin kompass... Han valde den gången som syntes gå mest sydvest, och de fortsatte sin vandring med snabba steg. Snart märkte de med oro att marken började blifva våt, och de blefvo ofta tvungna att vada genom stora vattenpussar. De förlorade emellertid icke modet; deras gång saktädes icke förr än de oförmodadt hejdades af en