PARIS KATAKOMBER ). Af ELIE BERTHET. Jag tillåter ingenting stridande emot mina pligter som kristen och portvakt i Val-deGräåce, sade Philibert, hos hvilken Chavignys fria sätt börjat väcka några misstankar. Stanna qvar på gården eller gå in i kyrkan, men hindra mig icke längre, tiden-är redan förbi och en minut kan förstöra allt. Han hängde lyktan på väggen, öppnade gårdsporten med en af nycklarne på knippan, som hängde vid hans sida, och stängde den väl efter sig. Chavigny bad ej längre att få följa honom, isynnerhet som hans önskan att göra det endast härledde sig från smak för djerfva förer tag. Han började derför att gå af och an under afvaktan på Philiberts återkomst. Hans väntan blef icke lång. Kyrkvaktaren återkom snart, blek och förskräckt; ban skyndade att taga lyktan från väggen och syntes vilja återvända in i klostret. Nåväl, frågade Chavigny, hvad har händt? Hvarför set jag icke fröken Therese? Det vet endast Gud, herr abbe, svarade Philibert bestört; dörren till:de underjordiska gångarney till hvilken jag ensam har nyckeln, står på vid gafvel; och uti trappan hörde jag skrik och jemmerrop... Jag kände igen fröken de Villeneuves röst..: Huru har hon kommit dit?:.. det måste jag taga reda på, nu då jag har ljus .. Om hvilka underjördiska.gångarstalar ni? Om gamla gångar som gå under, Val-deGråee och till -hvilka det finns.en nedgång i klostrets Känskehar fröken Threse .sökt att undkomma den vägen, då hon. icke hörde Se A. B. n:o 30—41, 43, 44, 46, 47 och 49—52,