Aftonbladet – 5 mars 1855, sida 1

SNES SSE ISS sängen. Hans tillstånd ansågs då icke ingifva någon betänklighet. I fredags e. m. hade ett extrablad till Hamburger Börsenhalle från Berlin meddelat att kejsaren sedan flera dagar var sjuk, och att hans tillstånd lät befara det värsta. Kl. fem minuter före 6 i fredags eftermiddag telegraferades från Berlin till Hamburg att kejsaren af Ryssland samma dag, den 2 Mars, vid middagstiden aflidit af lunginfiammation. Samma underrättelse har ingått till härvarande preussiska. och ryska sändebud, samt äfven från svenska ministern i Berlin blifvit telegraferad till svenska regeringen. Sednare depescher från Hamburg förmäla att kejsaren den 28 Februari insjuknade iinfiuenza, att han den 1 Mars blef sämre, att häftiga -feberanfall tillstötte, hvarjemte högra lungan befanns angripen och gikten uppsteg åt bröstet. Mot aftonen försämrades den sjukes tillstånd. Tronföljaren sökte förmåchonom att taga d. h. nattvarden, men han vägrade. Följande morgon mottog kejsaren lugnt sin läkares förklaring att lungornas verksamhet möjligen snart skulle upphöra. Han emottog då sakramentet, samt tog derpå afsked af de sina och välsignade dem. Hans röst var stadig, och ban var vid fullt medvetånde. .Samma dag, eller fredagen den 2 Mars, kl. 12 och 10 minuter inträffade döden, efter en kort dödskamp: ; Vid Kongl. Maj:t hof anlades i lördags fyra veckors sorg efter den aflidne monarken. En af de mäktigaste, lyckosammaste, stoltaste och mest firade regenter verlden sett, bar-plötsligen blifvit kallad från sin förvaltning till -räkenskap inför konungarnes koung. Herrskande öfver det största rike historien hittills sett, sträckande sin spira öfver nära en femtonde del af hela jordens befolkhing, utöfvade han öfver hela vår verldsdel, öfver hela Europas regeringar och hela dess statsskick, det mest vidsträckta inflytande under en tidrymd af mer än ett fjerdedels sekel. Öfverallt fann han lydiga verktyg för sin herrskarevilja; öfver allt var han tillstädes inom och utom sitt ofantliga rike. ReIvolutionerna, som skakade andra monarkers troner, syntes endast egnade att befästa hans. Börjande sin regering med kufvandet af en revolution i sin egen. hufvudstad, ville han lik en annan S:t Göran nedtrampa folkIrörelsernas drake, hvarhelst den visade sig. På sådant sätt blef han i egna och andras ögon Ilegitimitetens. och ordningens gudautkorade kämpe, dertill omklädd med glansen af en trosriddare för den ortodoxa grekiska kyrkans läror. Endast då gynnades revolutionen, när den var nyttig till undergräfvande af grannstaters bestånd och lofvade storartade eröfringar för det heliga Ryssland. Vid den öfverblick vi här vilja försöka att taga öfver .den. afsomnade sjelfherrskarens nära trettioåriga regering, röra vi endast i förbigående vid hans inre styrelse. För Ryssland var han utan allttvifvel en stor regent. Hans rättvisa var omutlig, hans fosterlandskärlek höjd öfver allt tvifvel. Hans enda tanka var Rysslands storhet, Rysslands yttre herravälde och inre öfverlägsenhet öfver alla andra länder. Han har till en betydlig del löst lifegenskapens bojor och äfvenledes i en ej obetydlig grad rensat det augiasstall af embetsmännens falhet och roflystnad, som är den ryska administrationens kräfta och derifrån sprider sitt gift till hela samhällskroppen. De materiella förbättringarne lågo honom nära om hjertat. Kanaloch jernvägsbyggnader, I landtbruk, skeppsbyggeri, fabriker, elektriska telegrafer, med ett ord, allt hvad samtiden uppfunnit till slägtets yttre förkofran och trefnad hade i honom en nitisk befordrare. Hans utmärkta personliga gåfvor, hans im ponerande gestalt, hans kraftiga stämma och ovanliga själsnärvaro, hvarigenom han flera gånger ensam hejdade förvildade folkmassors raseri, hans starka kroppkonstitution, som tillät honom ett nästan öfvermenskligt arbete, en nästan underbar hastighet i sina resor, hvarigenom han liksom mångfaldigade sig sjelf; med ett ord, alla hans personliga egenskaper stämplade honom till herrskare, epI väldig och allsvåldig sjelfherrskare öfver et folk som vill styras med stränga tyglar. Har straffade alltid strängt, ofta grymt, och hans I spira var af jern, men han var ej personlig härd. Enskilda drag, som kommit-till all. män kännedom, röja ett ädelt och nästan öm hjerta, och han var en god och förträfflig familjefader, men framför allt var han herr skare, och menniskan måste stå tillbaka fö czaren. r De mäktiges öde är i sanning tragiskt, och ingenting är mera djupt beklagansvärdt är f) Det är icke omöjligt. Men hör på, Pbi