Aftonbladet – 3 mars 1855, sida 3

måste det färska vattnet utvaska alla saltpartiklar som tidigare hade gehortitränigt jordlagren, och desto mindre kunde det genom en eller annånuppvätmning af de djupare jordlagren komma till en vexelverkan mellan saltoch stenmassor. Jag måste än ytterligare bemöta en invändning, som Kunde stödjas på den ytterst ringe mängden, af metaller som. finnas: utbredda i jordoch stenlagren, i förhållande till. den stura mängd. metaller som förekomma i enskilda :bergslagstrakter, såsom till ex. kopparproduktionen af engelskå malmer, hvilken beräknas till 150 —200,000 Centner årligen. En beräkning skall emellertid visa att denna invändning. är grundlös.. I den : grönländsk s trappformationen är omkring -!4 gran koppar i-hvarje sskålpund sten? Enligt dr Rinks undersökningar infager den omkring 200 (danska) qvadråtmil med en djuplek af 3000 fot hvilket utgör 345,600,000 millioner kubikfot, och då kubikfoten väger :186 , så innebåller hvarje sådan 93-gran koppar eHer omkring 17, qvifitin, hvilket på hela massan gör 40.500 millioner centner, hvilket motsvarar kopparproduktionen af de engelska .malmerna under en. tid af omkring 200000 år. Således har naturen i en! långt förfluten tidsörjt för menniskoslägtets behöf genom att samla de utgprungligen i hela jordoch Klippgrunden spridda metallerna, men upptäckten, utbrytningen och bearbetningen af dessa malmer, innan de framkomma: såsom ren metåll, är ett svårt arbete; hvilket i närvarande tid fordrar alla de hjelpmedel som den Kemiska och mekaniska tekniken erbjuder menniskan, I ett tidigare utvecklingsstadium skulle en sådan bearbetning af malmerna hafva varit -alldelesomöjlig, ox öfvergången från den vid stenredskäpen f.stade odlingen till den kultur, som hvilar på begagnandet af metallerna, kan antagas jör att hafva varit en: omöjlighet, om menniskoina straxt skulle hafvaöfvergått till bearbetningen af malmerna; Afven härom char naturen dragit försotg; då den iordningställt och 4å att säga utsmält särskilda metaller under speciella förhållanden, så att de voro lätt tillgängliga för .menniskan och kundeaf i.ne begagnas nästan utan andra hjelpmedel. Kopperens svafvelförbindelser hafva :den egenheten att de, utsatta för luften, blifva upplösliga, och allt Våtten som kommer från kopparbergverk, hvarest menniskan genom sina gångar, stollar, sträckor och schackter skaffat luften ett så att säga obehindradt tillträde till malmmassorna; innehåller mer eller mindre upplöst koppar. Samma verkan, som en galvanisk ström utöfvar på kopparlösningarne genom att utfälla metallisk koppar, och som nu finner en så vidsträckt användning i galvanoplastiken, yttrar sig äfvenledes i jordlagren sjelfva, och 8å snart äfven den ringaste galvaniska ström genomtränger en kopparlösning, utfälles. dervid metallisk koppar, Denna verkan-eger genom menniskans: försorg rum med alla. grufvatten som komma från kopparbergverk, på det sätt att man lägger gammalt jern i vattenledningarne; efter någon tids förlöpp upptager man ur dessa rännor större eller mindre. klumpar af koppar. Samma verkan frambringas-omedelbart af naturen i alla större eller mindre köppargångar eller kopparlager sorå fitlihag på jorden. Den del deraf. som förekommer nära ytan består till en del af metallisk koppar, som genast kan förarbetas till-redskaper, och-gåledes funno europerna, dådesi förre århundradet först blefvo bekånta med der norra delen af Nordamerika, ofantliga klömpar af den renaste: metalliska koppar liggande på sjelfva jordytan: -Närwi taga isbetraktande.. allt hvad som öofvanför blifvit enfördtj-kunna. vi knappast hysa någöt tvifvelsatt-ju ickeolikartade förbållanden i äldre td egtrum i Skandinavien eller iden sydliga delen af England, hvarest: vi nu endast finna kopparen såsom , malm. Då man för några år sedan upptäckte de Märkvärdsga lagren af gedigen. koppar vid Öfre-sjön i Nördamerika, fånnrmanstillikasmångastecken till att indianerna-med sina ofullkomliga bjelpmedel hade försökt alt lösbryta styckenlaf denna metall. Den gedigna koppår sot fördom fsönsi Europa. är .för längesedan försvunnen? Utom Europa. finner man den ännu på sina ställen, der europeerna eller deras efterkommande ännu icke tagit landet iöbesittning.3 Mew den: tid ligger oss utan tvifvel mycket nära, då den metalliska Kopparen icke längre skall förekomma på jordytån i sådana massor att de kunna hafva någon den ringaste praktiska betydelse, och då koppareny för de äftdamål hvartill vi nu begagna denna metall; måste vinnas genom bergsbruk och afsöndras genom: sammansatta metallurgiska pröcesser. Menniskanr behöfver icke Jängre åt nature öfverlemna Kopparens tutdragande, och Unödtvånget för henne, att genom eget skarpsinne och dritt ersätta hvad naturen i äldre dagar sjelf frambragte med sina störa kräfter, har fört menniskan ett steg längre fram i sin utveckling. Anhu har Mmenniskan de ä naturens samlade malmlägfen att bålla sig till, jimem icke få af de rikaste och berömdaste bergverken äro uttömdår Antingen här menniskan förbrukat. den förhandenvarande malmen eller finnes återstoden på ett djup och under förhållandev som gör den för oss! otillgänglig. På samma sätt skall det småningom gå med alla europeiska bergverk: Artusenden: skola utan tvifvel förfinina infan vi förbrukat alla e skatter som naturen Undef tidigare periotoes SÄ on en EA i sr FT början tvekade Philibert att-Visaförtreende, men Chavigny talade med en sådan sakkännedomom det hela att Philibert ej