Aftonbladet – 3 mars 1855, sida 3

Jorden och Menniskoslägtet. afG Forchhammer: VS (Öfversättning ur Nordisk Universitets-Tidskrift.) (Slut från torsdagsbladet.) Alla våra erfarenheter och iakttagelser föra till det resultatet att jorden ursprungligen varit eX stör smält och flytande massa, och att den fått sin första skorpa gefiom sin ytas afkylning och stelning. Dessa genom afkylning bildade stenarter kallar man plutoniska, och det kan icke vara något tvifvel underkastadt, att. alla. öfriga. stenoch jordarter bafva att tacka förstörelser och ombildningar afosåledeg stelnade massor för-sitt ursprung. I de plutoniska bergarterna, såväl dem man är berättigad att äntaga hafva blifvit bildade i jordens aldra. äldsta tider; söm de hvilka i sednare perioder genom välkaniska eller liknande utbrott hafva i smält form kommit upp från jordens djupare delar; innehållas metaller, och till följd af den förstörelse för hvilken dessa varit utsatta; hafva metallerna följt Med stenarnes öfriga beståndsdelar, gått öfver i den af de plutoniska stenarterna bildade sandsten, skiffer och kalk, och finnas till och med i den aldrfå sista produkten i denna rad af förstöringar och skapelser, i mylljorden. Om man nu kan visa genom hvilka medel naturen samlat de sålunda skingrade metalliska delarne, vinner man åter en ny blick ini naturens hemlighetsfulla verkstad. i Jag antager och vågar hoppas kunna :bevisa, att naturen begagnat samma medel att samla metallerna, som jag användt för att uppdaga och afskilja dem, nemligen koksalt och svafvelförbindelser. Det förstnämnda fmnet finnes nu till aldra största delen upplöst i hafsvattnet, och så stor är mängden af denna förbindelse, att man för hvart 100:de fot af hafvets medeldjup kan antaga en mängd Koksalt som utfälldes ur vattnet, skulle bilda ett lager af:1 fots.djup öfver hela jordytan. ! Vi äro icke på långt när 1 besittning af tillräck? liga fakta tör att göra oss en bestämd och någorlunda riktig föreställning om hafvets medeldjup; så mycket veta: vi emellertid att man med slodning uppdagat ställen i hafvet, hvilkas djup betydligt ötverstiger en dansk (27, svedsk) mil, och att det stora verldshafvet på proportionsvis ringa afstånd från kusterna mycketihastigt tilltager i djup. Till och med om vi endast I antaga detta medeldjup till 2000 fot, skiule detta motsvara ett lager af koksalt, som kunde till 20 fots djuplek betäcka hela jordeng yta. Detta koksalt kan hafva, på en tid då vattnet ännu icke hade förtätat sig på jördytan utan endastofanns såsom gås i luftkretsen, eller åtminstone endast i ringare mängd förekom i flytande tillstånd, existerat i förbindelse med de då redan till en del afkylda och stelnade jordlagren, och till och med saltvattnet kan häfva genomträngt jordlagren på en tid då ingen del af jorden ännu öjt sig öfver hafvet, och regnet alltså icke kunde föra sötvatten till jordens djupare delar. Hvatje stark uppvärmning måste då på dem utöfva samma verkan som Koksaltet utöfvari mina :deglar,: nemligen att utdraga metallerna och försätta dem i ett tillstånd, hvari vattnet sedermera kunde tpplösa dem. Kan man ni bevisa att koksaltet, eller dess mest karakteristiska ingrediens saltsyran, utgör en värsentlig beståndsdel af sådana mineralier 8om förekomma i närheten af metallernas. lager: ställen, så kanväntagandet att koksaltet spes lat-en rol vid metallernassamlande väl icke anses för fullständigt bevisadt,. men det har icke desto mindre derigenom vunnit sannolikhet för sig. Detta är nu verkligen händelsen. Saltsyran. är en beståndsdel af två mineraler, som spela en stor rol på de platser der metallerna finnas, nemligen af glimmerocH af apaltit. i ör Afven af de mineralier, som förekomma i omedelbar förbindelse med metallerna i sjelfva gångarne, kufina vi hemta bevis för den!rol som koksaltet spelat vid metallernas samlande. Dessa icke metalliska mineralier äro isynnerhet quartz eller den rena kiseljorden, kalkspat eller den kolsyrade kalken, flusspat och tungspat, och den af dessa gångarter som mest intresserat geognosterna är tungspaten eller den svafvelsyrade baryten. Detta mineral är utomordentligt ymnigt i gångarne, men eljest förekommer. det nästan icke i naturen, och om vi undantaga nägra klimpar dch njurar af den så kallade B logneser-stenen; som är en varietet af baryten och förekdmmer i några Yngre formationer i öfre Italien och på östra -kustens-åf Jutland, äro såväl denna som öfverhufvud också de andra barytförbindelserna mycket sällsynta utora gångformationerna. -Koksaltet: deremot utdrager Laryt tillika med metallerna ur nästan ålla stenarter, och den sväfvelförbindelse, hvilken såsom svafvelmetaller bottenfäller metallerna ur saltupplösningen, bottenfäller -på sanima gång baryten såsom svafvelsyrad baryt eller den förbindelse, som:vi, nära den förekommer i-natureny kalla tutgspat. mm Af denna framställning följer således, att om koksaltet i naturen blefve upphettadt tillika med: stenmassorna,skulle barytericutdragås ock under inverkan af sväfvelförbindelserna afsätta sig såsom, svafvelsyrad båryt. Emellertid återstår ännu något att förklåra, till och med sedan det kan anses vara bevisadt att en upphettning af jordoch stenarter tillika med koksalt kan utdraga måtallerna och bringa dem i förbindelser som läro upplösliga i vatten; om de fortfarande förrn een a a ne rn