Aftonbladet – 3 mars 1855, sida 2

men jag fruktar... om det-offer ni fordrar afimig öfvergår mina krafter... .w Hvad vill: det säga? . Har ni icke beslutat att vara undergifven? har ni bedragit oss? Om jag kunde tro det... Min bästa abbedissa, hvad var det ni lofvade mig? Fru de Merignac rynkade ögonbrynen. 7 Har fröken Therese glömt vårt samtal ! förmiddags? frågade abbedissan, vill hon icke qväfva sitt löjliga motstånd? Man är alltid stark då man skall uppfylla en pligt, och. barnens första. pligt är att lyda gina föräldrarin , Therese sänkte hufvudet utan ått svara. Abbedissan och fru de Villeneuve ansågo henne för besegrad, men hon var endast skrämd. Fru de Merighac kastade en triumferande blick på sinvän. Sade jag icke det, min frun, återtog hon med ett föraktligt småleende, vår framgång är fullkomlig; men vi skola:icke vänta att hon utan saknad-skall fullgöra vår önskan. Hon lyder, det är hufvudsaken. Den unga Hickans själ är ett vax, som emottager hvarje intryck; det har:också varit på detta vis med 088.D Må vara, min bästa abbedissa,, återtog fru de Villeneuve, om vi lyckas, så tack ; vare er, er skicklighet, er erfarenhet och er menniskokännedom; det är ni som gifvit oss planen till vårt uppförande, och jag inser nu fallkomligt?hufu klok den? värit: : Ensamhet och stränghet tämja verkligen de mest motsträfviga sinnen. Det är sannt, hr de Villeneuve, har. ålagt mig att säga er, att han gerna på förband demnarcer de två hundra tusen livres, som ni behöfver för klostrets reparationer; ni kan skicka till kassan när ni behagar. Ehuru denna underrättelse uppfyllde abbedissgans hemligaste önskningar, förolämpades hon likväl öfver fru de Villeneuves sätt att framföra. den, liksom .en. betalning. föruträttade tjerister. Min frw, sade hon med sitt vanliga gmå