Aftonbladet – 3 mars 1855, sida 2

EA egderum för ett giftermål hvilket ingaf Henne större äfskyän döden. å Då klockan: slog half tio i Val-de-Gråce, började fröken de Villeneuve tröttna vid det enformiga nöjet att beundra sig sjelf. j Hon satte sig framför sin spegel; blek och hvit som : en. lilja; utan uppmärksamhet afhörde hon. numnornas samtal sinsemellan, hennes tankar upptogos af huru. hon: skulle; kuima befria sig från de vaksamma vakterskorna för att kunna aflägsna sig på den af kyrkvaktaren bestämda timman, samt om vågnen redan väntade henne. --Hennes: oro: ökades hvarje ögonblick. En oväntad, händelse fördubblade hennes ; ångest: fru de Villeåeuve och fru de Merignac, abbedissan i Val-deGråce, inträdde hastigt i hennes cell. Abbedissan hade sitt vänliga lugna; och sjelfkära utseende. Fru de Villeneuve! deremot; kunde; icke. tro på den hastiga förändring som. man förkunnat henne. Ehurt hon redan var klädd till ceremonien, syntes giftermålet henne omöjligt. Men då hon!fann sin dotter fullkomligt klädd och till utseendet lugn,sväfvade ett leende af tillfredsställelse. öfver hennes vissnade läppar, ! Therese hade häftigt stigit upp. Vidiåsynen af sin mor, denna mor gom visat sig så. hård och orättvis emot henne, konmimö tårar i henneszögons aMin fru, sade hon ödmjukt;ni har då ändtligen, kommit ihåg mig? i Rörelsen hindrade henne att fortsätta; : fru de Villeneuve, sjelf rörd, svarade med; låtsad stränghet: v emmåm Hvems är felet, min fröken? Är det inte er löjliga envishet kanske... Men nu är allt åter godt! tillade hon med mildare röst, man char underrättat mig att ni ändtligen blifvit förnuftig;och jag vill ej längre gifva cr några förebråelser. Förblif er familjs ivilja undergifven, och hat förtroende till edra faurliga beskyddare, så. skall pi snart återfå hela min ömhet. . i Mina mor,, stammade det arma barnet uti en dödlig ångest, jag skulle, vilja; lyda er,