Aftonbladet – 3 mars 1855, sida 2

far och jag ej vilja göra för er, då nivisar undergifvenhet för våra käraste önskningar. Hon närmade sig Therese och tryckte en kall kyss på hennes panna. Vid dennasmekning, den första hon på lång tid erHållit af sin mor, kände: den unga flickan. sitt hjerta brista, hon slog sina armar om fru de Villeneuves hals och gaf sina shyftningar fritt lopp; med sönderslitande röst utro;åde hon: O min mor! :.;. min: mor! vev hvarför skall ni tvinga mig ... i Att bedraga er, var hon nära att tillägga, men en blick från den -obevekliga abbedissan återhöll denna bekännelse från hennes läppar. Oaktadt fru de Villeneuves egoistiska ärelystnad, var hon icke fullkomligt känslolös för sin enda dotters lidande. Theråses förtviflade röst hade: uppväckt fibrer i henneg hjerta, som redan länge varit döfvade. Abbedissan gissade det. Se så, inga barnsligheter; återtog hon torrt, tårar betyda ännu mindre än ord, då endast Handlingar äro nödvändiga. -Utomdess.: beror det helt och hållet på fru de Villeneuve sjelf att. beklaga sin dotter, till och med att afstå från sina sförslager, om hon så önskar. Jag Kan icke stanna här en minut längre; jag går till mitt oratorium. ionalod -Och jag återvänder till mitt hotell, återtog frå deVilleneuve med fördubblad hårdhet, liksom för att qväfva den svaghet hon känt; bnivhar sieke förstått mig, min bästa abbedissu; ingentihg kan förändra. mitt: en, gång fattade beslut, och jäg föredrager-att-ej mera hanågon dotter än att ha en som är upprorisk mot minnvilja. i Hon gick ut, åtföljd af abbedissan, hvilken ännu.en gång vände sig till den nästan vanmöktigar Theröse: : Litet tålamod mitt barn, syster Catharina återkommer snart; läs emellertid Pet bok kapitletsom-afhandlar, våra pligter wiödt vår nästa; denharbetraktelse skall.göra er. mera värdig det säkratient ni kommer attemottaga. Farväl min dotter. mA Och Therösge. varensam. naden! L 9 dusetårer