Aftonbladet – 3 mars 1855, sida 1

de Icke givit dementi ät min förmodan, så till vida som de framstö.llt Preussens anslutning till vestmagternas förbund såsom mera trolig än förut; och till och med såsom i det närmaste bostämd såväl i afseende på formen som på innehållet. Emellertid var enhelt och hållet motsatt tanke rådande i Paris, och det är ej längre än sedan gårdagen som denna tanke blifvit omstämd. Man säger i dag att general Wedels beskickning gjort slag i saken. La Presse, bekräftar denna våra politikers uppfattning af frågan. . Hvari kan Preussens fördrag med vestmakterna besstå, om det bekräftar sig? : Det är alldeles påtagligt att det icke kan i grunden vara skiljaktigt från det som afslöts med Österrike, med undantag kanhända, af några oväsentligare punkter, -affattade ur en rent preussisk synpunkt, eller måhända några vissa vilkor, angående hvilka jag ber att få säga nägra ord, emedan de leda mig tillbaka till den allmänna politiken. ? Hela verlden inser för närvarande det hörda fel som Europa begått, eller, fr tala mer exakt, det oerhörda fel sor 2 dess statsmän och dess diplomater begå vare sig genom att arbeta på Rysslands? srstorande eller genom att tiljsluta ÖgORS An för detta förstorande. Till detta fo) af nära ett halft århundrades datum har; europeiska -politPkzen och diplomatien rg ännu ett annat; det består, såsom Pe mer än en gång haft tillfälle att ådagasägga, i bristen på beslutsamhet i det ögon, blick krisen utbröt. Denna brist på beslutsamhet har från sjelfva väsendet öfvergått i formerna, och i stället att, såsom tilldragelsens storhet fordrade, lösgöra sig ur det diplomatiska hjulspåret, genom att för Ryssland : uppställa klara och bestämda vilkor, framställer man dessa vilkor i allmänna termer, som innebära möjligheten af jag vet icke huru många tillämpnifigssätt, och som följaktligen hafva en helt och hållet obestämda syftning. Men bland. många andra följder af denna brist på bestämdhet är en af de bedröfligaste den, att Preussen deri funnit ett skäl eller en förevändning till det handlingssätt denna makt iakttagit eller ännu iakttager. Hvad är det för en tanke: som skymtar fram genom dess språk, hvilket kunde vara mera koncist? Det säges att det icke vill gå i mörkret och inträda i vestmakternas förbund, utan att veta huru långt denna allians har för afsigt att gå. Jag är för min del visserligen bra långt ifrån att godkänna en sådan-politik. Med antagande af att den är ärlig (och ända till dess man fått bevis om motsatsen måste detta antagande gälla), röjer den, såsom jag redan sagt, föga blick; men när allt kommer omkring, är det ej omöjligt att hon kan i någras ögon vinna ett skäl af giltighet, och när systemet som skall genomföras är att mot ett och samma mål fortskynda makter, hvilkas ställning och intressen för öfrigt äro mycket olika, så är det väl nödigt att icke Jåta någon skugga falla på detta mål. Om jag gör dessa reflexioner, så är det icke för att återkomma till det förflutna utan för att. träffa det närvarande. Då jag sammanlägger hvad man meddelat mig med faktiska förhållanden; synes det mig i sjelfva verket att sanningen af det jag nyss anfört gjort sig kännbar, och att måhända, i följd af de inkast Preussen framställt -och till följd OoefJr att 0 vänder sig i den riktningen att, hvad målet ks för deras bemödanden beträffar, helt och hållet. frigöra sig -från den dunkelhet hvari de ännu voro mer: eller mindre insvepta, och att till och medlåta falla de underhandlingar som anknutits uti denna dunkelhet, samt att säga Ryssland helt begripligt: Vi fordra, och vi fordra oåterkalleligen den eller den sakenn, samt endast öka sina fordringar öm Ryssland icke antager: Jag tycker mig se et förebud till denna politik i lord John Russells sändning till konferenserna i Wien, och dess färg framskymta uti de ord. hvarmed lord Palmerston invigt sin regering. ? Det vore ej omöjligt att fördfaget med Preussen, i fall det har kommit till stånd, är vilkorligt å Preussens sida och förutsätter att czaren skulle vägra att antaga. de detalierade vilkor, hvilka, enligt hvad man förmodat, skulle komma att honom föreläggar, Jag.öfvergår till inre angelägenheter. Alltsedan Monitören uppmanat tidningarne till större försigtighet i sina berättelser rörande de krimska angelägenheterna, hafva vi blifvit öfversvämnmiade med ledsaråma rykten, emedan -depna artikel blifvit uppfattad. såsom en utväg att hindra sanningen ifrån. att komma fram till: våra öron... Jag skallej ingå i några detaljer beträffande innehållet af dessa rykten... Ni vet genom. erfasenheten huru mycken. trö man får sättå ill. dylika berättelser. . Än är det betydliga; förluster; förorsakade vare sig af fyssarnes utfalbseller årstidens, stränghet; än är det mibsnöjeh och till och med uppror i vår arme; än ärdet rapporter; utgångna, från dem söm föra befälet eller leda ;belägringboperationeräs, och hvilka rappörter innehölla att. man icke skall kunna taga Sebastopol -eler. taga det annorledes än med de: svåraste; vilkor;seller att; om man tager det, skulle man icke kunna bibehålla det, 0. 8. V. O. IBV. Sedan flera dagar utbreder man ryktet att kejsaren vill ;resa till. Krim. Man ingår i detta afseende till, och med i ganska omständliga uppgifter rörande personerna, hvilka skulle ;beklädas med regeringsuppdrågen u.der hans frånvaro, öfverläggningarne hvilka denna resoplan skulle hafva föranledt 0. 8. Vv. Jag gifver er dessa rykten. för hyäd.de äro värda. I såv H. ———.w— LJ — Under titeln Unionelle, Lapmarkiske Forholde. Krig läses i en norsk landenrtet;dnin a