Vid Enke LOUISE WIDHOLMS Graf, den 2:dra Mars 1855. Du är borta I så vi klagar All: som dig saknår bär, Och som jemför flydda dagar Med den tomhet som nu är. Men da är ej borta mera, Du är hemma, är hos Gud, Der du får bland Englar bedja Och vppstämma lofvets ljud: Lycklig du, som målet hunnit; Det cu baft i pers: ektii, Och den bimens sällbet vunnit, Som du ansåg för ditt lif,. Alit det goda som d. velat, Allt det berrliga du tänkt, Aila brister som du heat, Ali den glädje som du skänkt. Alla, både: när och: fjerran, Har ditt äd!a hjerta nått; Och de pund du fick af Herran Du förvalta ville blo.t. Eniigt Fadreos egen vilja, Till act lindra hkars nöd, Och att från förderfvet ski!ja Mången som ar utan stöd. Tacksamt bar da Fadrens aga, Endast vedjande till Gud, Att Han m hemp, dig taga, Innan hj viav kländrade Hans! bud. Så din vahdel Kerrligt banat Vägen för dig till Guds hus, Dit ditt öga alltid spanat Efter sanning, frid och ljus.