Aftonbladet – 2 mars 1855, sida 3

(Insändt.) Till Redaktionen aj Aftonbladet! I tit. tidning har minst trenne gånger varit allmänheten meddelat, hurasom en mängd Sorundabönder föröfvat väld emot stadsmilitärpatrull och poliskonstap. lar i Stockholm, men som ingen af de tilltalade är hemma i Soronda, utan i Österoch Westerhaninge, samt ena ifrån Ösmo socken nemligen den omnämnde Erik Ersson, rätteligen Erik Olsson i Jursta, så anhåller jag att tit. benäget rättar misstaget, synnerligast som det så ofta inträftar, ått för begängna förseelser, af polisen anhällna personer uppgifvit sig vara hemma i Sorunda, men då ordres hitkommit för att till förhör iukalla dessa, har det oftast händt, att icke ens det uppgifna bynaranet funnits inom detta distrikt; och (orde det tillåtas mig i korthet omnämn2 vissa förhällanden rörande den i allmänhet så illa anskrifna Sorunda Sockens allmoge. Sorundabonden vidhäller med nägot undantag i seder och bruk sin uråldriga nationaldrägt, är derföre ofta föremål för åtlöje, synnerligast i, samt under väsen till och ifrån hufvudstaden; att bland nämnde bönder finnas ätskillige som äro begifna på fylleri, det hvarken vill eller kan jag bestrida, men vågar -derjemte påstå, att jemförelsevis med grannsocknarne, finnes här ett större antal, ej mindre ynglingar än äfven till mannaåldern komne, som aldrig förtära bränvin. Sorundabönderna mäste,i anseende till sina smärre med dryga skatter betunga!e bemmansdelar, såsom binäriog tillita sin skog; på dagen upphugger han sitt verklass, i skymningen, ja ofta sednare begifver han sig dermed i väg till hufvudstaden, hela matten gående bredvid det tunga lasset, hvilket är vid ankomsten till Stockholm icke alltid sä latt att försälja, men då sådant slutligen skett och han fodrat sina hästar, ätervänder han till hemmet; uttröttad af arbete och nattvak börjar naturen snart utkräfva sin rätt; bonden nedlägger sig i sitt åkdon, insomnar tungt och föreställer då den mest rusige, oaktadt man ika så ofta träffar en person i denna ställning som aldrig smakat bränvin, som en hvilken super; och få aro de som öfverlasta sig i hemmet. Att Sorundabonden icke är så begifven på bränvin som han derföre är beryktad torde kunna ädagaläggas med blott tvenne skäl. Under loppet af flera år äro de få bland dem som utöfvat bränvinsbränning, och från och med ar 1845 har hos allmogen enligt deras frivilliga öfserenskommelse ingen bränvinsförsäljning utöfvats under de hos dem så ofta förekomre auktioner, ett förhällande som för exemplets skull redan långt för detta hordt offentliggöras. Det torde ock förtjena nämnas, att icke ensamt Sorunda sockenboer forsla skogseffekter till hufvudsiaden. Österoch Westerhaninge socknars allmoge inom detta härad och Grödinge inom Svartlösa härad täfla derom, och har jag sjelf varit ögonvittne dervill att en del af dessa under vägen färdats fram mer öfverdådigt än ens någon Sorundabonde, och vore det önskligt att polisbetjeningen bättre toge reda på ätminstone i hvilken socken de för förseelser anhållne personer voro hemma. Tyrfved d. 20 Fetr. 1855. C. 0. Lidman, Kronolänsman i Sotholms härads andra distrikt.