Just som kyrkvaktaren skulle. svara slogos-några lätta slag mot den underjordiska dörren, liksom om någon af underjordens invånare sjelf. velat besvara frågan. Philibert studsade. tillbaka, Theråse darrade, nunnan uppgaf ett anskri af förskräckelse och sprang afsalla krafter derifrån upprepande med qväfd röst: Spöket! vigvatten! spöket! mina systrar, hjelp ! Theråse sjelf hade stor lust att flyy redan en gång förut, aftonen innan hon lemnade fädernehuset, hade hon hört ett oförklarligt buller, hvilket synts härleda sig från någon öfvernaturlig varelse. Men. Philibert delade oj den unga flickans förskräckelse, han skrattadestyst och vände sig till henne. Gud beskyddar oss, sade. han hastigt, jag förtviflade om at kunna få tala med er och fruktade mycket att edra ofta upprepade tecken skulle injaga misstankar hos den dor elaka syster Catharina. Se bara, en råtta som krafsade på. dörren har befriat oss ifrån henne. En råtta, herr Philibert, tror ni det? Hvad skulle det väl annars. vara? Men vi hafva ingen tid att förlora; syster Catharina kommer snart hit igen med hela klostret. Hör på, jag har lofvat generalförpaktaren att befria er, och jag skall hålla mitt. löfte. I afton på slaget tio måste ni komma bit i korridoren och vänta mig. vid den här dörren. Jag kommer ifrån min sida, tyst. och utan ljus, för att leda ut er härifrån. Det skall minsann icke dröja länge innan ni får återse edra vänner. Men, herr Philibert, huru skall.jag komma lös på den bestämda timman? frågade hon darrande, ni ser ju att-jag bevakas. sKlackan tio-gå alla sunnorna till denvörs .dade modren att begära hennes välsignelse;