Aftonbladet – 2 mars 1855, sida 1

redan ljufva förhoppningar derpå för framtiden. Inhän hon hunnit sansa sig från den. förvifring det ,glädjefulla -brefvet åstadkommit, hördes systern återkomma i korridoren; hon skyndade derför att gömma brefvetisin barm; och att på sitt atrigte dölja hvarje. spår af rörelse som kunde förråda hennes Mian frökens, sade nunnan, hrPhilibert väntar oss för alt visa er abbostiftets skatter. Philibert! Philibert -Aspairt ? frågade Theröse durfande. Det var namnet ipå den hemliga agenten, orm hvilken fadrens bref talat. Så har jag iekerkallat-honom, minifröken, återtog systern med förvåning, ovi kalla, honom Heltrenkelt hr Philbert! eller kyrkvaktaren. Huru harnierfarithansfamiljenamn ? yHvad vet jag? stammade Therese. Om det j är ni; så-är det väl någon annan. som sägt det; efter jag har hört det .w. Kanske abbedissan. Meh slåtom oss gå min syster,, fortsatte hon liftigt, slåtom, oss icke förlora tidöir, jag är nu mycket otålig att få se... döt som niska visa migö Denna hastiga brådska och kyrkvaktarens amin, uttaladtaf Pherese, förekommo hennes spion misstänkta. Inom sig-lofvade hon att noggrint redogöra derför åt abbedissan, och att framför: allt väl bevaka den unga flickan. Emehertid yttrade hon ej ett ord, och dedemnade cellen tillsammans. På gården funno de kyrkvaktaren. Det var et man af omkring: sextio år, med ett vänligt och mildt ansigte. Haiis yttre utvisade på intet vis denna skenhelighet man vanligtvis inner hos folk af-hans yrke, han låtsade tvärtom ett slags grofhet som märkbart kontrasterade mot nunnornas ödmjuka och heliga sätt. Då de nalkades gaf Theröse ho