Aftonbladet – 1 mars 1855, sida 3

VA MAUD PAID AA MF PVE SMAMT ID mea det upplystes att Sahlin, som blifvit dömd äre1. ös och sitter häktad för en skändlig artikel i samma sidning, vore så sjuk att han icke kunde från Långholmen införas till staden; med anledning häraf upp sköts mälet änyo till ennan dag. — Nytt prof på polisbetjeningens uppförande. Vid rädhusrättens 5:te afdelning har i dag förevarit ett nål, som föranledt så väl domstolens ordförande, räd man Brodin, som allmänna åklagaren borgmästar Mellbin att uttala ett lifligt ogillande af polisbetje aingens nu upprepade gånger ädagalagds inhumana beteende, och de närvarande ähörarne dol ie icke huru mycket de intresserade sig för sakens utgång. En poliskonstapel Olof Bergman, anställd i kommissarien Thomassons distrikt, hvilken förut vid samma domstol varit tilltalad för groft beteende och till och med våld inom hus, samt yligen äfven till följd af ett vittnesmäl derstädes ansetts svårt besvärad att ej hafva hållit sig till sanniogep, var anklagad af en stenhuggare Nilsson, en yngling, för att hafva uti stenhuggeriet vid Kungsholmsiorget i tjenstens utöfniovg förgått sig med de gröfsta yttranden emot Nilsson, som doek icke vid tillfället varit närvarande. Bergman nekade. Nilsson medhafde dock vittnen, två kamrater vid stenhuggeriet. Af deras berättelser upplystes, att Nilsson borgat för sin broder för nägra böter, som denne blifvit ädömd; att Bergman med anledning häraf skulie kalla Nilsson till poliskammaren för erläggande af dessa medel; att då Bergman istenhuggeriet efterfrågade Nilsson och fick till svar, att denne ej för ti!lfället var der tiilstäde:, hade han utbrustit i de gröfsta termer såsom: hvar är den fåhunden? Jag skall klämma efter den tjufstryken! och mera dylikt. En af Nilssons kamrater hade då anmärkt, att väl Nilsson åtminstone icke vore nägon tjuf, hvarpä Bergman, som äfven hotat med att arrestera Nilsson, om han skulle få fatt på honom, genmält: Io det källar jag honom för; tjufvar bruka åtminstone hålla sig hemma om nätterna; men det gör ej den skojaren. Då sedermera bokhällaren vid stenhuggeriet tillkommit, hade Bergman äfven för honom utfarit i dylika uttryck om Nilsson, och pästätt att bokhållaren hade en arbetare (Nilsson) som vore en tjuf,. När Nilssons kamrater upplyst Bergman, att Nilsson gått till poliskammaren för att erlägga böterna, så hade Bergman svarat: Ja, träffar jag honom der, så skall jag smeta in honom, så j ska få slippa att se honom mer i dags. Tilfrågad om han erkänds vittnesmålen, försökte Bergman i början göra troligt att han blott med anledning deraf, ati han ej träffat Nilsson i dennes bostad, då Nilsson icke legat hemma den natten, fällt det omdömet, att Nilsson måste vara en skojare, då han ej lågo hemma om nätterna, hvilket åtminstone tjufva-ne göra. Rädman Brodin fäste då Bergmans uppmärksamhet på otillbörligheten uti äfven ett sådant omdöme af en poliskonstapel, som borde tyst och skickligt, säsom andra rätte-s -betjenter, uträtta sitt trende och icke upphäfva sig till domare öfver andra personers handlingssätt, utan öfverlemna sådant ät förmännen; men den föreställningen af ordföranden syntes Bergman icke fatta, utan vidhöll han att han blott reflexionsvis yttrat sig om Nilsson, men icke beskyllt honom för tjuf, och slutligen förklarade han vittnesmålet för lögn alltsammans,. Då borgmästar Mellbin fann sig föranläten att för detta uttryck yrka ansvar å Bergman, samt dervid beklagade att polisbetjeningen gång efter annan skulle så oskickligt förhölla sig, och ordföranden äfven anmärkte, att den ene poliskonstapeln efter den andre vid domstolarae blifver beträdd med otillbörligt uppförande, så ville Bergmen ätertaga sins ord och pästä, att han icka sagt att alltsammans, i vittnesmälet var lögn, utan blott en del. Slutligen kom han till och med derhän att han erkände att hvad vittnena sagt om första delen af uppträdet, nemligen det som handlade om Bergmans utiätelser innan bokhällaren tillkom, var sanning. (Härvid hörde man att flera bland åhörarne började fnysa.) Likväl v lie Bergman en annan dag bevisa sin oskuld med en vaktmästare och en poliskonstapel i KungsholmstrakSR hbyilkens namn han likväl ännu icke kunde uppgifva. -Den för mordet ä 80-åriga enkan Thunström, som bodde i en stuga invid landsvägen å Svartsjölandet, misstänkte och i Södertelje af stadsvaktmästaren Dahlström gripne arbetskarlen Törnblad skulle dag inställas till landskanliförhör å lönscellfängelset. Det anmäldes emellertid att Törnblad i går middag medelst hängning afhändt sig lifvet uti cellen. Han hade hängt sig uti remmarne till sitt, vid häkvandet påhafde förskinn af läder, hvilka han fastgjort uti dea till vädervexling i cellen anbragte gluggen. — Öfverståthållareembetet har i dag aftunnat utVag angående mot bolaget för ängsluparne Ettan, och Tsåan,, som besörja passagen emellan Riddarhusgråndet och Röda bodarne, väckte åtal. Öfverståthöllaregimbetet förklorade, vatt då af sakkunnige personer blifvit intygadt och styrkt at, under nuvarande stränga köld, trafiken med nämnde ångbitar ej kan besörjas, så; då bolaget fått sig förbehållet att lå naturhinder inträffade icke vara skyldist besörja wafiken, kunde de försia uraktlåtenhet icke fall:s till ansvar., Pock älågdet komrrissarierea Levander och Tinggren ait, då den stränga kölden upphört och således mnaturhindet icke mötte, med noggrannhet tillse att bolaget had: ånrgsluparne tillgänglige och, om sädant uraktläts, derom göra anmälan. — Uti poliskammaren har acmålan blifvit gjord att an bättre klädd mansperson anträffats liggande död å Djurgården i skogen börande till landtbruksakademiens experimentalfslt. Liket är affördt till bårhuset. — I går e, m, hade 3:ne qvinspersoner inkommit 3 krogen uti huset p:o 10 vid Stadsgärden cch vid afligsnande derifrån qvsrlemnat ett två-årigt flickeharoa. Barnet blef i sg intaget å barnbuset och skulle den som q7ariemnat barnet efigrspanas. — Heli nyligea omtalades i denna tidning att en till sica sinnena rubbad spickaregesäll infann tig i poliskammaren och begärde att få aflemna ett till H. M. Konung Oscar ådresseradt bref hvari han fratiställde begäran om att erhålla företräde för att kuona lemna H.M. Konungen råd uti dea kritiska ställning hvari Sverge befann sig till Ryssland. Häromdagen var uti poliskammeren inställd svensta undersåten Johan Magnus Andersson, hvilken blif vit arbållen inom S:t Michels län, och såsom okänd och oförpas: blifvit med fångskjuts hitförd frän storfurstendömet Finland. Polismästaren. Hvad hade Andersson för ärende till Finland ? Aadersson. Jo, nådig lagnan, jag vill tala om alltsammans fullständigt. Jag ämnaäle mig till Petersburg för att erbjuda kejsar Nikolaus mitt kraftfulla biträde under dessa för det ryska väldet så kinkiga tider. Det var min allvarliga föresats, nådig lagman, och få se om icke vedeibörande i Finland få ångra alt de icke släppte mig fram till Nikolaus, alla ryssars sjelfherrskare. Han skulle nog ha tagit emot mig med öppna armar. Polismw: Hvar är Andersson född? Andersson. Uti Östergylin, nådig lagman, jag är en veritabel östgöte. Och hemifrån begaf jag mig direkte till — Finland. Polism. Nu kominer Anderssons tillernade uppvaktning hos kejsar Nikolaäs att inhibetas, och kommer han att i stället med fångskjuts sändas till Linköping för attinstållas hos landshöfdingen grefve Hamnitor; hvilket får förpassa Andersson till hemorten. Andersson.Nådig lagman, kan jas då icke få palira mig af till Petersburg. Polism. Jag vågar icke tillåta sådant, ty möjligen kuona Anderssons ider inverka på Europas blifvande öden, och hvem vet hvad som kan hända Sverge derest Andersson får göra kejsar Nikolai bekantskap. Andersson. Jag har inga andra ideer än att er