Aftonbladet – 1 mars 1855, sida 2

som skulle ha trotsat döden tusen gånger för att göra detta giftermål omöjligt, kände sig maktlös och tillintetgjord vid tanken på den skymf hennes fortsatta nekande skulle förorsaka. Hennes tårar ökades och fru de Merignac betraktade henne med föraktligt medlidande. Skulle nix, fortfor hon, mot förmodan föredraga att gifva en vanhedrande offentlighet åt denna affär, vill jag på förhand underrätta er om de följder en dylik egensinnig otacksamhet kan hafva. Ni känner kanske icke huru absolut föräldrarnes makt är öfver barnen. Allt är enligt lagen föräldrarne tillåtet, då barnen uppresa sig emot dem. Vet, att vi hafva enskilda straffeeller, i hvilka vi inläsa dem af systrarne, som på något vis fela emot våra stadgar. Der i mörkret och ensamheten gör man många scrgsna reflexioner öfver olydnad och onda begär. Jag kan icke vägra edra uppretade föräldrar att stänga in er i dessa dystra hålor om så behöfs. Det är mig en helig pligt att handla strängt emot en ung upprorsmakerska, som till den grad glömmer naturens känslor och vår religions föreskrifter.o Den milda och vänliga ton hvarmed abbedissan uttalade denna fasliga hotelse förskräckte Therese; utan tvifvel kunde den, som så lugnt yttrade dylika grymheter, äfven utföra dem. Kanske gissade fru de Merignac den unga flickans tankar, ty hon fortsatte leende: Jag ser att jag ej behöfver skrida till några ytterligheter; ni ämnar visa er värdig den lycka som väntar er. Är ni icke mycket att beklaga? Ni byter bort ert nuvarande namn, som uppriktigt zagt smakar litet ofrälse, mot ett lysande, och en hertiginnetitel; ni får förmögenhet, anseende, rang; kan ej detta uppväga en ung flickas dåraktiga drömmar? Ja, ni skall bli lycklig... det vill säga, tillade hon med en djup suck, om det finnes någon lycka utom klostrets lugna lif, egnadt åt betraktelser och religionsöfningar.